Easy och Maja
Sol och varmt var det igår. Jag och Maja invigde skötplatsen utomhus. Inga problem och hon stod snällt. Dock så var det lite svårt att låta bli gräset.
Började med att känna lite på henne från marken innan jag satt upp och red. Vi red igenom alla skolorna i skritt som ingår i Väpnarprovet och det gick rätt bra. Hon kan alla olika moment nu. Men kvaliten behöver jobbas upp.
Sedan jobbade vi lite med öppnan och slutan på rakt spår i trav. Det gick också rätt hyffsat, men kvaliten måste höjas även här.
Men höjdpunkten på träningspasset var nog övergångarna vi gjorde mellan skritt och trav via diagonaliseringen. Jag behövde bara samla skritten och sedan i min kropp ändra takten till en travtakt och hon följde med. Helt fantastiskt :)
Jag och Easy körde lite "frihetsdressyr" på ridbanan. Tänkte försöka träna inkallning, men jag var inte så bra på det ^^ Han är inte alltid så intresserad av vad jag gör när han är lös..
Jag lyckades med någon, men sen gick vi över till lite trick. Och kronan på verket blev en kompliment (ner på båda framknäna). Jag vet att han kan tricket. Efter mycket om och men så lyckades han lära sig det. Men vi har inte lyckats många gånger och han har försökt undvika det. Men i går så lyckades han efter lite trix och fix ta sig ner. Det kändes lite som han sa "Bara för dig matte". Han är ju en guldklimp!
Vi red även en stund i skritt med endast ett spö som hjälpmedel. Jag blev faktiskt själv lite förvånad över hur pass bra det gick att forma honom efter sitsen. Jag kunde svänga och göra åttor, serpentiner och halter. Jag kunde även på volten be honom att kliva in till tyngdpunkten bättre med hans svåra bakben.
/ Jennie Orleifson
Började med att känna lite på henne från marken innan jag satt upp och red. Vi red igenom alla skolorna i skritt som ingår i Väpnarprovet och det gick rätt bra. Hon kan alla olika moment nu. Men kvaliten behöver jobbas upp.
Sedan jobbade vi lite med öppnan och slutan på rakt spår i trav. Det gick också rätt hyffsat, men kvaliten måste höjas även här.
Men höjdpunkten på träningspasset var nog övergångarna vi gjorde mellan skritt och trav via diagonaliseringen. Jag behövde bara samla skritten och sedan i min kropp ändra takten till en travtakt och hon följde med. Helt fantastiskt :)
Jag och Easy körde lite "frihetsdressyr" på ridbanan. Tänkte försöka träna inkallning, men jag var inte så bra på det ^^ Han är inte alltid så intresserad av vad jag gör när han är lös..
Jag lyckades med någon, men sen gick vi över till lite trick. Och kronan på verket blev en kompliment (ner på båda framknäna). Jag vet att han kan tricket. Efter mycket om och men så lyckades han lära sig det. Men vi har inte lyckats många gånger och han har försökt undvika det. Men i går så lyckades han efter lite trix och fix ta sig ner. Det kändes lite som han sa "Bara för dig matte". Han är ju en guldklimp!
Vi red även en stund i skritt med endast ett spö som hjälpmedel. Jag blev faktiskt själv lite förvånad över hur pass bra det gick att forma honom efter sitsen. Jag kunde svänga och göra åttor, serpentiner och halter. Jag kunde även på volten be honom att kliva in till tyngdpunkten bättre med hans svåra bakben.
/ Jennie Orleifson
Vår ute
Solen skiner och det är vår ute idag!
Nu ska jag dra på mig ridbyxorna och bege mig ut för att träna några hästar!
Nu ska jag dra på mig ridbyxorna och bege mig ut för att träna några hästar!
Min plats
En arbetssam dag.
Förmiddagen gick åt till planeringsmöte och administrativt jobb. Jag har uppdaterat med nya artiklar i Khepri foders webshop och gjort det lättare att hitta bland produkterna. Efter det var huvudet slut.
Efter lunch gick vi en liten promenad. Easy fick följa med, det är ju trots allt hans födelsedag. 14 år blir lillgubben. Lite sällskap, som han inte brydde sig så mycket om, fick han av Roccos som Lina hade på släptåg. Gick längs med åkrarna som tillhör gården och spanade lite på vart vi ska ha hästarna på bete. Jag tror också jag har hittat min plats.
Min plats är ett ställe där man i tysthet kan komma bort från allt och alla för en stund och bara lyssna till naturen.
Jag har inte sett så nära på den, men energin som kom där ifrån kändes bra. Än så länge så låg det kvar lite snö och var ganska blött, men när det torkat upp lite bättre så man kan ta sig dit så ska det utforskas mera.
Jag och Maja jobbade vidare vid hand på ridbanan. Det går bara bättre och bättre så nu är jag riktigt sugen på att testa att rida skolorna i trav. Maja har sänkt sitt normaltempo i trav väldigt mycket. Tidigare gick det inte att göra något vettigt vid hand i trav för att man inte hann med helt enkelt. Nu är det en helt annan sak.
/ Jennie Orleifson
Gårdagens träning
I går kunde våran ridbana invigas på riktigt. Första gången för mig som jag har kunnat jobba över hela banan, som är snöfri!
Det blev lite träning inför invigningen/inflyttningsfesten som vi ska ha i slutet på maj.
Vi kollade lite hur hästarna kändes och vad de kunde klara av.
Easy tände till ordentligt när han fick köra igenom trickregistret och kunde göra allt både när han skulle och inte. Han är så rolig för det är verkligen något han tycker är roligt även om det är lite jobbigt för kroppen hans. Vi avslutade med lite ridning enhändigt på blank stång i fejkdamsadel. Kändes nästan som att rida i en riktig damsadel, bortsätt från att man inte har samma säkra stöd. Men eftersom Easy jobbar i skritt så gick det fint.
Jag fick prova att jobba Maja på långa tyglar. Jag vet att hon har gjort det förut men inte jag. Jag har bara tömkört mycket med Easy. Men med Linas hjälp så gick det rätt okej. Vi avslutade med lite arbete vid hand med skolorna. Vi testade också att göra dem i trav vilket var spännande. När jag väl fick henne på plats i öppnan i traven fick hon ett underbart steg och det var så härligt att kunna gå bredvid.
Idag blir det städning och sen lite jobb med hästarna. Ska jobba vidare med långa tyglar med Maja och trav arbetet vid hand.
/ Jennie Oreifson
Det blev lite träning inför invigningen/inflyttningsfesten som vi ska ha i slutet på maj.
Vi kollade lite hur hästarna kändes och vad de kunde klara av.
Easy tände till ordentligt när han fick köra igenom trickregistret och kunde göra allt både när han skulle och inte. Han är så rolig för det är verkligen något han tycker är roligt även om det är lite jobbigt för kroppen hans. Vi avslutade med lite ridning enhändigt på blank stång i fejkdamsadel. Kändes nästan som att rida i en riktig damsadel, bortsätt från att man inte har samma säkra stöd. Men eftersom Easy jobbar i skritt så gick det fint.
Jag fick prova att jobba Maja på långa tyglar. Jag vet att hon har gjort det förut men inte jag. Jag har bara tömkört mycket med Easy. Men med Linas hjälp så gick det rätt okej. Vi avslutade med lite arbete vid hand med skolorna. Vi testade också att göra dem i trav vilket var spännande. När jag väl fick henne på plats i öppnan i traven fick hon ett underbart steg och det var så härligt att kunna gå bredvid.
Idag blir det städning och sen lite jobb med hästarna. Ska jobba vidare med långa tyglar med Maja och trav arbetet vid hand.
/ Jennie Oreifson
En blåsig lördag i april
Tredje dagen som det blåser storm här. Men solen skiner och det är ändå rätt okej att vara ute.
Är lite trött efter en lång men mycket inspirerande dag i går. Lina var i Örebro och höll två mini-kurser.
Det är roligt att se hur fint framåt utvecklingen har gått för dem på en kort tid.
Sista minikursen blev lite längre än planerat eftersom vi blev stående vid hästens box och dissukterade och filosoferade. Kanske inte så mycket om häst och träning men väldigt mycket om sig själv, att börja förstå saker och se dem från ett annat perspektiv och energi flödet i kroppen. För mig är det väldigt bra att få lyssna och delta på sånt. Det öppnar upp och alltid dyker det upp något som ligger en nära.
Vi kom hem sent och efter att ha fodrat hästarna i mörkret så lyckades jag komma i säng lite efter midnatt. Idag blev det sovmorgon. Har sovit djup och kände mig utvilad. Så det var bra att jag kunde få någon timme extra denna morgon.
Förmiddagen har gått åt till att småpyssla lite. Ridbanan är nu helt snöfri och relativit bra upptorkad. Så jag har plockat bort lite bommar, en stol, en upphittad hovkrats mm och mockat den fin. Så om en stund ska jag och Lina ut och träna.
Hallon fick ett litet träningspass. Det gick okej, men hon tyckte det var svårt att släppa när det blåste så mycket. Men det var bra att hon fick röra lite på sig och tänka lite. Hon stod hyggligt snällt på stallgången när jag skulle verka så det var skönt. Så nu har jag kommit runt alla hovar och i morgon ska jag försöka hinna "finlira" lite på alla fyra, sen är det bara att gå på nästa hästs hovar.
/ Jennie Orleifson
Är lite trött efter en lång men mycket inspirerande dag i går. Lina var i Örebro och höll två mini-kurser.
Det är roligt att se hur fint framåt utvecklingen har gått för dem på en kort tid.
Sista minikursen blev lite längre än planerat eftersom vi blev stående vid hästens box och dissukterade och filosoferade. Kanske inte så mycket om häst och träning men väldigt mycket om sig själv, att börja förstå saker och se dem från ett annat perspektiv och energi flödet i kroppen. För mig är det väldigt bra att få lyssna och delta på sånt. Det öppnar upp och alltid dyker det upp något som ligger en nära.
Vi kom hem sent och efter att ha fodrat hästarna i mörkret så lyckades jag komma i säng lite efter midnatt. Idag blev det sovmorgon. Har sovit djup och kände mig utvilad. Så det var bra att jag kunde få någon timme extra denna morgon.
Förmiddagen har gått åt till att småpyssla lite. Ridbanan är nu helt snöfri och relativit bra upptorkad. Så jag har plockat bort lite bommar, en stol, en upphittad hovkrats mm och mockat den fin. Så om en stund ska jag och Lina ut och träna.
Hallon fick ett litet träningspass. Det gick okej, men hon tyckte det var svårt att släppa när det blåste så mycket. Men det var bra att hon fick röra lite på sig och tänka lite. Hon stod hyggligt snällt på stallgången när jag skulle verka så det var skönt. Så nu har jag kommit runt alla hovar och i morgon ska jag försöka hinna "finlira" lite på alla fyra, sen är det bara att gå på nästa hästs hovar.
/ Jennie Orleifson
Kraftfull harmoni
Jag vill ha kraftfull harmoni
Jag vill inte ha en häst som lyder mig. Jag vill ha en häst som gör för mig om jag är värdig.
Jag vill inte ha en trygg lugn häst som lyder min minsta vink.
Jag vill ha kraftfull harmoni. Storm ute på havet, otyglad eld, rivande vind, piskande regn, bitande kyla och olidlig hetta. Allt i ett enda flyt och total trygghet.
Ett med hästen. Ett med naturen.
En harmoni. En balans.
En häst med egen fri vilja som ger mig äran att följa med på oförglömliga resor i natur, kropp och själ.
En häst med livsgnistan lysande, strålande. En häst som vill samarbeta och inte bli dominerad. Två blir en.
Över stock och sten.
Genom eld och vatten.
För varandra.
Jag vill inte ha en trygg lugn häst som lyder min minsta vink.
Jag vill ha kraftfull harmoni. Storm ute på havet, otyglad eld, rivande vind, piskande regn, bitande kyla och olidlig hetta. Allt i ett enda flyt och total trygghet.
Ett med hästen. Ett med naturen.
En harmoni. En balans.
En häst med egen fri vilja som ger mig äran att följa med på oförglömliga resor i natur, kropp och själ.
En häst med livsgnistan lysande, strålande. En häst som vill samarbeta och inte bli dominerad. Två blir en.
Över stock och sten.
Genom eld och vatten.
För varandra.
En trygg relation med samförstånd, kommunikation och respekt.
Jag vill inte att hästen ska vara en del i min mänskliga vardag. Jag vill vara en del av hästens natur.
(Påbörjat projekt)
/ Jennie Orleifson
Sängen next!
Har varit mycket "icke dator tid" nu i dagarna = Mindre bloggande.
Jag har passat på att pyssla lite med Easy och umgås med familj som varit på besök.
Nu är det en trött Jennie som ska krypa ner i sängen!
/ Jennie Orleifson
Jag har passat på att pyssla lite med Easy och umgås med familj som varit på besök.
Nu är det en trött Jennie som ska krypa ner i sängen!
/ Jennie Orleifson
Easy på plats
Nu börjar jag landa igen. Och det börjar Easy också göra.
I morse när jag skulle släppa ut dem hade Easy spån på ena sidan, skönt att veta att han kunnat koppla av så pass att han legat ner. Dock var höet inte så intressant.
Roccos fick gå ut till de andra och Easy släppte jag ut på ridbanan. Var helt perfekt, de kunde nå och hälsa på varandra men inte bråka. Såg även att han och Gormur lekte över stängslet. Så efter lunch när hästarna vandrat i väg och Easy stod själv och spanade så kändes det ganska givet att släppa ut honom tillsammans med dem. Roccos var först fram och hälsade och Easy gjorde ett hingst/dinosaurie skri ocg slog lite med ett ben sen travade han runt hela hagen för att kolla stängslet och de andra travade runt och sen var det lugnt.
Easy fick följa med först på en kort promenad och sedan en kort ridtur. Underbar känsla att kunna sitta upp på sin häst barbacka med bara halsring och rida iväg på ett för hästen okänt ställe och känna sig totalt trygg. En liten galopp blev det också :)
Och självklart så var det roligt att se mamma och pappa igen! De var så snälla och hjälpe mig att diska och dammsuga lite så nu är det fint i huset igen.
I morgon väntar fin besök från Stockholm. Storasyster kommer ut på besök, ska bli mysigt. En riktig familje helg.
/ Jennie Orleifson
Easy
I morgon kommer min vackra pojk hit och jag är lycklig som ett barn :D
/ Jennie Orleifson
Kiwi bett
Idag har har varit en riktig jobbar dag.
Snö.
Snö, snö, snö utanför mitt fönster när jag äntligen lyckades sparka mig själv ur sängen. Det var inte helt lätt i morse. Och jag visste faktiskt inte förren jag var ur sängen att det snöade. Kan ha med att göra att jag somnade ganska sent. Var tvungen att läsa i Hestenes Klan. Jag kunde inte lämna dem i kaoset utan var tvungen att se om det kunde lugna sig lite för dem först.
Förmiddagen har tillbringats gömd i soffan med jobb. Jag har uppdaterad Kheprifoders webshop. Så nu finns all hästutrustning som vi har i lager ute på sidan för beställningar.
Vi ska inom kort även uppdatera St. Hippolyt varorna också. Jag inventerade i lagret idag så nu har vi sten koll på vad som finns hemma och hur mycket. Så även det ska uppdateras på webshopen.
Sen lyckades jag hinna med att prova ett bett på Maja. Blev ett Kimblewick bett, även kallat Kiwi bett av mig för att jag alltid glömmer bort vad det heter ^^
Jag vet inte riktig vad jag ska säga om detta bett. Men jag vet vad jag ska säga om min häst.
Vacker, Fantastisk och Underbar.
Känns som om hon har kommit ett snäpp till i balans i sin egen kropp och det är så underbart att jobba med henne.
Men tillbaka till Kiwi bettet. Jag är inte helt hundra på tillpassningen här heller. Jag kunde inte hitta något annat sätt att ha det på och ändå kändes det inte som om det låg helt rätt.
Började med att jobba henne vid hand för att både kunna känna och se hur bettet fungerade överlag och på henne. Har aldrig ridit på det tidigare. Hon gapade väldigt stort, mest i ena varvet, till en början. Sen började hon gäspa mega stort några gånger och sedan gapandet igen. Hon var inte diräkt stökig men munnen verkade inte helt nöjd.
Bestämde mig för att jag skulle hoppa upp barbacka och känna en liten stund där med. Det kändes rätt bra. Det var trevligt att rida med. Men måste forska lite mer i varför Maja gapar så mycket med det bettet. Provade att ha det på olika höjder och med olika längd på kindkedjan. Ska be Lina kolla lite på det någon dag.
Vi red på min nyfunna tränings plats, mellan hagen och stallet. Vi skrittade och travade över två cavaletti bommar och traven var så lugn och fin och det var balanserat över bommarna. Ingen stress och inte mycket sura miner.
Och plötsligt kände jag att Väpnarprovet kanske inte är så långt borta med Maja i alla fall. Men det får vi se mer på när våran ridbana töat fram så man kan rida igenom programmet och se vad som saknas och behövs tränas mer på.
Har vi bara något bra ställa att jobba på så tror jag att det är dags att börja med skolorna i trav och även lite galopparbete på ridbanan.
/ Jennie Orleifson
Snö, snö, snö utanför mitt fönster när jag äntligen lyckades sparka mig själv ur sängen. Det var inte helt lätt i morse. Och jag visste faktiskt inte förren jag var ur sängen att det snöade. Kan ha med att göra att jag somnade ganska sent. Var tvungen att läsa i Hestenes Klan. Jag kunde inte lämna dem i kaoset utan var tvungen att se om det kunde lugna sig lite för dem först.
Förmiddagen har tillbringats gömd i soffan med jobb. Jag har uppdaterad Kheprifoders webshop. Så nu finns all hästutrustning som vi har i lager ute på sidan för beställningar.
Vi ska inom kort även uppdatera St. Hippolyt varorna också. Jag inventerade i lagret idag så nu har vi sten koll på vad som finns hemma och hur mycket. Så även det ska uppdateras på webshopen.
Sen lyckades jag hinna med att prova ett bett på Maja. Blev ett Kimblewick bett, även kallat Kiwi bett av mig för att jag alltid glömmer bort vad det heter ^^
Jag vet inte riktig vad jag ska säga om detta bett. Men jag vet vad jag ska säga om min häst.
Vacker, Fantastisk och Underbar.
Känns som om hon har kommit ett snäpp till i balans i sin egen kropp och det är så underbart att jobba med henne.
Men tillbaka till Kiwi bettet. Jag är inte helt hundra på tillpassningen här heller. Jag kunde inte hitta något annat sätt att ha det på och ändå kändes det inte som om det låg helt rätt.
Började med att jobba henne vid hand för att både kunna känna och se hur bettet fungerade överlag och på henne. Har aldrig ridit på det tidigare. Hon gapade väldigt stort, mest i ena varvet, till en början. Sen började hon gäspa mega stort några gånger och sedan gapandet igen. Hon var inte diräkt stökig men munnen verkade inte helt nöjd.
Bestämde mig för att jag skulle hoppa upp barbacka och känna en liten stund där med. Det kändes rätt bra. Det var trevligt att rida med. Men måste forska lite mer i varför Maja gapar så mycket med det bettet. Provade att ha det på olika höjder och med olika längd på kindkedjan. Ska be Lina kolla lite på det någon dag.
Vi red på min nyfunna tränings plats, mellan hagen och stallet. Vi skrittade och travade över två cavaletti bommar och traven var så lugn och fin och det var balanserat över bommarna. Ingen stress och inte mycket sura miner.
Och plötsligt kände jag att Väpnarprovet kanske inte är så långt borta med Maja i alla fall. Men det får vi se mer på när våran ridbana töat fram så man kan rida igenom programmet och se vad som saknas och behövs tränas mer på.
Har vi bara något bra ställa att jobba på så tror jag att det är dags att börja med skolorna i trav och även lite galopparbete på ridbanan.
/ Jennie Orleifson
Stor leverans, bussiga och busiga hästar
Idag har varit en spännande dag.
Vi hämtade ut två paket med grejer beställda från Markus Holst. Grejer som vi själva ska prova och som vi ska sälja i butiken och på webshopen Kheprifoder. Mycket spännande. Så nu ska det provas olika bett.
Vi hann inte prova så mycket idag men jag och Maja tog en tur med ett hackamore. Gith, Majas förra ägare, berättade att Maja hade gått väldigt bra på hackamore. Så när vi beställde så var det ganska givet att jag och Maja skulle prova ett.
Och så fint hon lyssnade på det. Inde det bästa för att formge henne. Men hon lyssnade väldigt fint på förhållningarna och det blev en jätte trevlig uteritt med två härliga galopper. Det är första gången jag har galopperat längre sträcka med Maja där hon har tyckt att det har varit roligt och jag har vågat släppa i min kropp och njutit av det. En stor dag för oss!
Jag och Lina red även ut på pojkarna, men provade inget nytt. Roccos var jätte busig och glad. Vi lyckades få fram traven lite bättre idag. Han kunde länga lite på steget och sträcka ut kroppen. Galoppen var också spännande. Det blev inte så jätte mycket galopp utan mest bocksprång av glädje. Det var som om han skulle skaka loss kroppen. Inte helt lätt att sitta kvar barbacka på en tunnrund häst som försvinner framför en, men roligt hade vi :)
Vi fick även två pallar med foder från St Hippolyt som också ska säljas i butik och webshop. Luktar jätte gott i lagret för omväxlings skull. Tidigare har lukten från säckarna med alger tagit över, och det är inte den bästa lukten man kan ha i näsan. Mycket bättre med väldoftande St Hippolyt grejer. Nästan så man vill smaka på det själv ^^
Tillpassningen kanske inte är helt rätt. Men det ska kollas mer noga på till nästa gång. Tror att det är första gången jag rider med hackamore faktiskt.
/ Jennie Orleifson
Den lilla björk-stocken
I dag har jag tränat alla hästarna!
Kändes skönt men jag var väldigt trött efter.
Det blev longering för alla med lite bom-träning. Eller mindre stock-träning kanske det var mer.
På grund av vädret så går det inte att vara på ridbanan. Volten vi brukar jobba på är täckt av is och resten är täckt av snö som inte går att arbeta i. Men mellan hagen och stallet har det smält bort bra och finns barmark. Så jag kom på att man kunde longera där.
Sen såg jag den lilla björk-stocken och tyckte att det kunde vara roligt att se hur hästarna reagerade och kul med lite omväxling i träningen.
Hallon var först ut och det gick bra. Hon var lite skeptiskt i början, men det verkar hon vara till det mesta, men det var inga problem att longera henne över den. Hon verkade lite trött i huvudet efter och jag passade på att verka en bakhov som blev nästan klar.
Roccos som var andra häst ut tyckte det var lite roligt och passade på att busa lite. Vi avslutade träningen med en liten promenad. Jag tänkte att han skulle få sträcka ut lite ordentligt i trav så jag sprang på och han sträckte ut. När jag sen kollar bakåt igen har jag en maffig d-ponny galopperade efter mig. Blev lite små fundersam på om han nu tänkte skena förbi mig. Men när jag stannade upp gjorde han det samma med en gång. Vi fortsatte promenaden i lite lugnare travtempo och rask skritt.
Han är så rolig den hästen och han får mig verkligen att skratta :)
Majas tur. Vi har fortfarande mul-problem. Hon vågar nätt och knappt ta godis från min hand och är mul-skygg. Men efter byte av vantar så verkar stötarna upphört och jag hoppas att det förblir så. Trots vårat lilla bekymmer så står hon väldigt snällt löst på stallgången nu utan att stressa upp sig en massa. Kanske bara är tillfälligt, men vi passar på och njuter av det och vet vad vi ska eftersträva om vi faller tillbaka.
Maja tyckte inte heller att det var konstigt med stocken och jag hittade en mer bomliknade sak som jag la till. Så vi fick en cavaletti med två "bommar". Första gången i trav ansåg hon att det var för svårt att trava över så hon tog ett fint litet skutt i stället, men sen fattade hon grejen och travade fint.
Bosolanda både skrittade och travade över både en och två "bommar". Men efter några gånger verkade det som om det blev lite jobbigt för kroppen. Men hon verkade tycka att det var kul.
Och siste man ut, Gormur. Han verkade inte riktigt se det roliga i det, men han travade ändå över. Körde med bara stocken till honom. Han gjorde det han skulle men han har någ haft det roligare ;)
Alla hästarna fick göra i både skritt och trav. Maja och Bosolanda fick två "bommar" och de andra en. Jag tror att det var nyttigt för alla. dels avv göra något lite brytande och annorlunda och dels vara tvungna att koncentrera sig på vart hovarna skulle placeras. Alla var duktiga och jag är jätte nöjd.
Maja löshoppar våren -10 på Ekeskogs Gård.
/ Jennie Orleifson
Kändes skönt men jag var väldigt trött efter.
Det blev longering för alla med lite bom-träning. Eller mindre stock-träning kanske det var mer.
På grund av vädret så går det inte att vara på ridbanan. Volten vi brukar jobba på är täckt av is och resten är täckt av snö som inte går att arbeta i. Men mellan hagen och stallet har det smält bort bra och finns barmark. Så jag kom på att man kunde longera där.
Sen såg jag den lilla björk-stocken och tyckte att det kunde vara roligt att se hur hästarna reagerade och kul med lite omväxling i träningen.
Hallon var först ut och det gick bra. Hon var lite skeptiskt i början, men det verkar hon vara till det mesta, men det var inga problem att longera henne över den. Hon verkade lite trött i huvudet efter och jag passade på att verka en bakhov som blev nästan klar.
Roccos som var andra häst ut tyckte det var lite roligt och passade på att busa lite. Vi avslutade träningen med en liten promenad. Jag tänkte att han skulle få sträcka ut lite ordentligt i trav så jag sprang på och han sträckte ut. När jag sen kollar bakåt igen har jag en maffig d-ponny galopperade efter mig. Blev lite små fundersam på om han nu tänkte skena förbi mig. Men när jag stannade upp gjorde han det samma med en gång. Vi fortsatte promenaden i lite lugnare travtempo och rask skritt.
Han är så rolig den hästen och han får mig verkligen att skratta :)
Majas tur. Vi har fortfarande mul-problem. Hon vågar nätt och knappt ta godis från min hand och är mul-skygg. Men efter byte av vantar så verkar stötarna upphört och jag hoppas att det förblir så. Trots vårat lilla bekymmer så står hon väldigt snällt löst på stallgången nu utan att stressa upp sig en massa. Kanske bara är tillfälligt, men vi passar på och njuter av det och vet vad vi ska eftersträva om vi faller tillbaka.
Maja tyckte inte heller att det var konstigt med stocken och jag hittade en mer bomliknade sak som jag la till. Så vi fick en cavaletti med två "bommar". Första gången i trav ansåg hon att det var för svårt att trava över så hon tog ett fint litet skutt i stället, men sen fattade hon grejen och travade fint.
Bosolanda både skrittade och travade över både en och två "bommar". Men efter några gånger verkade det som om det blev lite jobbigt för kroppen. Men hon verkade tycka att det var kul.
Och siste man ut, Gormur. Han verkade inte riktigt se det roliga i det, men han travade ändå över. Körde med bara stocken till honom. Han gjorde det han skulle men han har någ haft det roligare ;)
Alla hästarna fick göra i både skritt och trav. Maja och Bosolanda fick två "bommar" och de andra en. Jag tror att det var nyttigt för alla. dels avv göra något lite brytande och annorlunda och dels vara tvungna att koncentrera sig på vart hovarna skulle placeras. Alla var duktiga och jag är jätte nöjd.
Maja löshoppar våren -10 på Ekeskogs Gård.
/ Jennie Orleifson
Kram
Det är skönt att veta att när man verkligen behöver en kram
så ställer Maja upp och finns där för en!
/ Jennie Orleifson
så ställer Maja upp och finns där för en!
/ Jennie Orleifson
Vill ha värme
Är fylld av en olustig känsla.
Min hantering av Maja har gått framåt rätt bra nu. Jag har gett henne mer frihet i stället för strikta ramar. Mer och mer har fallit på plats känns det som. Sen har det uppståd ett jobbigt problem. Jag känner mig så frustrerad. Det är varken mitt, hennes, miljö eller väders fel.
Jag har börjat ge henne elektriska stötar. Hon har fått någon några gånger när jag gett henne godis, lika med inte skönt för mulen. Nu vill hon inte att jag ska vara i närheten av huvudet, minsta lilla rörelsen på handen om hon skulle komma nära den och hon reagerar som om hon fått en stöt då också. Det är så frustrerande för att det känns som att jag inte kan påverka det. Och det är obehagligt för mig också. Jag blir nästan lite arg på situationen, och det vill jag inte.
Misstänker att det beror på alla fällande päls och mina vantar av fleece. Det dumma är att jag har inga andra bra vantar att använda och jag fryser händerna av mig utan just nu.
Jag vill bara ha värme så man slipper vantarna, slipper snön och isen (som by the way var ett störningsmoment på vår uteritt idag).
Mer sol och värme tack!
/ Jennie Orleifson
Twitter -> Facebook
Nu har jag äntligen tagit tag i att koppla min twitter, Jennieorleifson, till min facebook sida (Jennie Orleifson). Så nu kommer det bli en blandning av svenska och engelska på min facebook. Jag skriver på svenska på facebook och på engelska på twitter.
På min twitter kan du se korta uppdateringar av vad som händer i mitt liv, läsa kloka ord och tänkvärda citat.
På facebook finns möjlighet att se videoklipp som jag gillar, foton på mina hästar och lite annat, korta uppdateringar, tips på sånt jag tycker om, en direkt-länk till min blogg varje gång den uppdateras och mycket annat spännande ;)
/ Jennie Orleifson
På min twitter kan du se korta uppdateringar av vad som händer i mitt liv, läsa kloka ord och tänkvärda citat.
På facebook finns möjlighet att se videoklipp som jag gillar, foton på mina hästar och lite annat, korta uppdateringar, tips på sånt jag tycker om, en direkt-länk till min blogg varje gång den uppdateras och mycket annat spännande ;)
/ Jennie Orleifson
Vatten!
Vi har vatten i kranen!
Helt otroligt, blev lite paff. Nu håller vi tummarna för att det ska fungera som vanligt utan att uppstå något konstigt krångel.
Dagen har varit lång. Har varit i skolan i Norberg mellan 9-15 plus resetid. Och efter det lite hästjobb.
Red Maja en stund med halsring. Hon var väldigt glad, positiv och känslig. Hon kunde forma sig efter sitsen och vi fick igenom böjningen genom hela kroppen. Bröstkorgsrotationen var bra och hon släppte ner min inner sida. Vi gjorde lite öppna och försökte med sluta, men den var lite för svår. Men öppnan gick fint.
En duktig liten flicka.
/ Jennie Orleifson
Dagen har varit lång. Har varit i skolan i Norberg mellan 9-15 plus resetid. Och efter det lite hästjobb.
Red Maja en stund med halsring. Hon var väldigt glad, positiv och känslig. Hon kunde forma sig efter sitsen och vi fick igenom böjningen genom hela kroppen. Bröstkorgsrotationen var bra och hon släppte ner min inner sida. Vi gjorde lite öppna och försökte med sluta, men den var lite för svår. Men öppnan gick fint.
En duktig liten flicka.
/ Jennie Orleifson
Fråga och svar
Fick en väldigt bra fråga av en vän om mitt förra inlägg, så jag tänkte att jag lägger upp svaret här också. Blev ganska mycket tankar i den texten.
Frågan:
Men hur ska man då kunna ha några amibtioner tillsammans utan att det blir en villkoring av kärlek och då en försämring av relationen?
Svaret:
Jag får inte heller ihop det.. Jag tror att man får försöka mötas på vägen. Mycket hänger ju på hästens intresse och fysiska förmågor.
Är hästens kropp t ex inte frisk så har man ett val som människa. Man kan välja att ”trappa” ner sina egna ambitioner till en nivå som hästen vill och kan klara av. Eller så kan man sälja den till någon som kan göra det mötet. Men det är inte lätt att avstå från sina egna drömmar och ambitioner.
Samma gäller med hästens vilja och intresse.
Jag gjorde det i mer än fem år med Easy. På den tiden, innan jag började med akademiskt, ville jag gärna komma ut på tävlingsbanorna, mest för skojs skull i lätta klasser. Jag drömde om att ha en lydig, smidig och samarbetsvillig häst som jag kunde rida i alla gångarter och som kunde alla mer avancerade trick som stegring, ligg och sitt. Bettlöst var också en viktig del, helst halsring.
Men efterhand insåg jag att han inte ville (på den tiden trodde jag mest att det handlade om vilja och minnessmärtor) och eftersom jag älskade han så mycket så valde jag att lägga mina drömmar åt sidan för att kunna vara med honom och njuta tillsammans på den nivån han ville, skogsridning.
Sen kom jag till Ekeskogs och mycket blev betydligt klarare, det var inte viljan utan kroppen som sa stopp. Då blev det jobbigt. Men på gården blossade drömmar och ambitioner upp igen, som Easy inte kunde uppnå. Där kom Maja med frisk kropp in i bilden. Men vad som försiggår i hennes huvud tänker jag inte gå in på nu, det är mer än all vetenskap.
För att tillgodo göra mina ambitioner så har jag kommit på hur viktigt det är att hitta en häst som har dessa förmågor.
Jag kan leva med att Easy aldrig kommer nå dit jag önskar (även om det är jävligt tufft..) men jag känner att jag då behöver an annan häst. Kan jag då ha en häst med intresset och fysiken kan jag låta Easy vara på den nivån han klarar utan att pusha honom och utan att skuffa undan mina ambitioner.
Hittar man en häst man älskar, som har en frisk kropp och som tycker det är roligt att vara med så går det lätt hand i hand tror jag.
Jag började också spinna lite i tanken på hur många hästar man kan skapa den här relationen till. Första tanken var ett fåtal, så är det ju med oss människor att man hittar en.
Men sen kom jag på att hästar och ju såklart hästar, inte människor. De tänker inte på samma sätt, de har inte ambitioner på samma sätt. De vill känna sig trygga, fria och tillsammans. Det finns inga baktankar eller lögner. Det finns bara sanning.
Så ger man hästen tryggheten, friheten och kärleken som gör att hästen vill vara med dig så kommer den också vilja jobba mot samma mål som du.
Men jag funderar ofta på hur det ska gå ihop med träningen. Ibland kan jag börja tycka att vi går in och pillar lite för mycket med hur de ska röra och bära sig. Men sen blir jag påmind av att hästar inte är gjorda att rida på och att vi behöver hjälpa och förklara hur de ska göra för att orka och hålla.
Jag har upplevt att många hästar försöker göra så gott det går och förstår syftet med det om man har förklarat på ett sunt vis.
Jag är jätte glad för frågan, och du får gärna fråga mer. Det hjälper mig att tänka efter lite extra och sortera tankarna lite.
Tycker det är jätte bra med frågor. Då får man tänka till lite extra.
Kommentera gärna med era tankar och funderingar.
/ Jennie Orleifson
Frågan:
Men hur ska man då kunna ha några amibtioner tillsammans utan att det blir en villkoring av kärlek och då en försämring av relationen?
Svaret:
Jag får inte heller ihop det.. Jag tror att man får försöka mötas på vägen. Mycket hänger ju på hästens intresse och fysiska förmågor.
Är hästens kropp t ex inte frisk så har man ett val som människa. Man kan välja att ”trappa” ner sina egna ambitioner till en nivå som hästen vill och kan klara av. Eller så kan man sälja den till någon som kan göra det mötet. Men det är inte lätt att avstå från sina egna drömmar och ambitioner.
Samma gäller med hästens vilja och intresse.
Jag gjorde det i mer än fem år med Easy. På den tiden, innan jag började med akademiskt, ville jag gärna komma ut på tävlingsbanorna, mest för skojs skull i lätta klasser. Jag drömde om att ha en lydig, smidig och samarbetsvillig häst som jag kunde rida i alla gångarter och som kunde alla mer avancerade trick som stegring, ligg och sitt. Bettlöst var också en viktig del, helst halsring.
Men efterhand insåg jag att han inte ville (på den tiden trodde jag mest att det handlade om vilja och minnessmärtor) och eftersom jag älskade han så mycket så valde jag att lägga mina drömmar åt sidan för att kunna vara med honom och njuta tillsammans på den nivån han ville, skogsridning.
Sen kom jag till Ekeskogs och mycket blev betydligt klarare, det var inte viljan utan kroppen som sa stopp. Då blev det jobbigt. Men på gården blossade drömmar och ambitioner upp igen, som Easy inte kunde uppnå. Där kom Maja med frisk kropp in i bilden. Men vad som försiggår i hennes huvud tänker jag inte gå in på nu, det är mer än all vetenskap.
För att tillgodo göra mina ambitioner så har jag kommit på hur viktigt det är att hitta en häst som har dessa förmågor.
Jag kan leva med att Easy aldrig kommer nå dit jag önskar (även om det är jävligt tufft..) men jag känner att jag då behöver an annan häst. Kan jag då ha en häst med intresset och fysiken kan jag låta Easy vara på den nivån han klarar utan att pusha honom och utan att skuffa undan mina ambitioner.
Hittar man en häst man älskar, som har en frisk kropp och som tycker det är roligt att vara med så går det lätt hand i hand tror jag.
Jag började också spinna lite i tanken på hur många hästar man kan skapa den här relationen till. Första tanken var ett fåtal, så är det ju med oss människor att man hittar en.
Men sen kom jag på att hästar och ju såklart hästar, inte människor. De tänker inte på samma sätt, de har inte ambitioner på samma sätt. De vill känna sig trygga, fria och tillsammans. Det finns inga baktankar eller lögner. Det finns bara sanning.
Så ger man hästen tryggheten, friheten och kärleken som gör att hästen vill vara med dig så kommer den också vilja jobba mot samma mål som du.
Men jag funderar ofta på hur det ska gå ihop med träningen. Ibland kan jag börja tycka att vi går in och pillar lite för mycket med hur de ska röra och bära sig. Men sen blir jag påmind av att hästar inte är gjorda att rida på och att vi behöver hjälpa och förklara hur de ska göra för att orka och hålla.
Jag har upplevt att många hästar försöker göra så gott det går och förstår syftet med det om man har förklarat på ett sunt vis.
Jag är jätte glad för frågan, och du får gärna fråga mer. Det hjälper mig att tänka efter lite extra och sortera tankarna lite.
Tycker det är jätte bra med frågor. Då får man tänka till lite extra.
Kommentera gärna med era tankar och funderingar.
/ Jennie Orleifson
Den magiska relationen
Den senaste tiden har många av mina tankar snurrat runt relationen med häst.
Tankarna snurrar runt bland annat dessa ord:
*Dominasns
*Ledarskap
*Hierarki
*Frihet
*Säkerhet
*Blind lydnad
*Fri vilja
*Vänskap
Vart går gränsen mellan dominans och säkerhet?
Blind lydnad eller viljan att vara till lags?
Ledare eller vänskaplig relation?
Ibland blir det väldigt svårt att dra gränsen.
Men jag kan helt ärligt säga att jag eftersträvar "den magiska relationen".
Relationen man ser mellan häst och människa i perfekt harmoni.
Men hur når man dit?
Förut trodde jag att det handlade om mycket Natural horsemanship och medfödda "gåvor".
Men jag börjar tvivla mer och mer, speciellt på metoden Natural horsemanship.
Jag tycker att Natural horsemanship handlar för mycket om dominans och ledarskap.
Jag har själv hållt på med det, och jag har fått bra resultat, men jag börjar se att övningarna inte alltid lämnar utrymme för hästen att välja och att vilja. Det blir ett tvång.
Ta arbetet i rundcorallen till exempel.
Vi släpper hästen lös där inne, den kan gå undan får oss människor när helst den vill. Men vart kommer den?
Till ett staket som leder den runt, runt, runt.
Vi ber den att springa och vi väntar på att den ska be om att få komma till oss människor.
Den kanske visar fina tecken, som att sänka huvudet, vrida örat innåt för att lyssna på människan, tugga och slicka sig runt munnen. Människan ber då hästen att komma in till mitten där han/hon står. Hästen stannar men kommer inte, eller går bara några steg. Den blir iväg jagad och får springa igen.
Vi ger den ett val, det är väl fint?
Men vad är det för valmöjligheter den har? Den kan välja mellan att stanna hos människan eller bli jagad runt i ett inhängnat område där den kan fly men aldrig fly helt undan.
Ge människan det valet, stanna hos mig vare sig du vill det eller ej. Eller jag kommer jaga dig fast du inte kan fly.
Jag känner inte att det är helt schysst.
Och självklart vet jag att det inte alltid ser ut så, att det beror på vad det är för häst och vad det är för människa osv osv..
Men jag känner att det inte känns helt rättvist för hästen.
I min relation till hästar vill jag att hästen ska stanna hos mig för att den vill det, inte för att den annars kommer bli jagad.
Det här är inte en text om att totaldumpa Natural horsemanship. Jag känner bara att den inte bygger relation till hästar på det sättet jag önskar.
Men vad innebär det att ha den magiska relationen till hästar? Hur gör man?
En av de viktigaste sakerna är
Du måste älska din häst. På riktigt. Av hela ditt hjärta.
Med kärleken till hästen kommer man en god bit på vägen. Utan kärleken, ingen magi.
Men det finns ju människor som älskar sina hästar, men ändå far de illa. Både människor och hästar.
Därför krävs det kunskap om hästen. Hur fungerar dess kropp och väldigt viktigt, hur fungerar deras sinne och instinkter. Det kommer hjäpa dig med säkerheten och hålla hästen vid god hälsa.
Jag tror också på att försöka återskapa hästens naturliga miljö så gott det går.
Stora utrymmen att röra på sig, hålla dem i flock, tillgodose deras behov på ett så naturligt sätt som möjligt.
Det är också viktigt att ta god tid på sig att lära känna hästen. Hästen är också en individ som gillar och ogillar olika saker. Behoven skiljer sig, olika egenskaper osv.
Detta var vad jag trodde krävdes, men någontiing saknades. Natural horsemanship? The Nevzorov Haute École? Klaus Ferdinand Hempfling? Pat Parellis seven games?
Nepp.
Det som saknas är DU.
Vem är du?
Du måste förstå dig själv, känna dig själv, jobba med dig själv.
Du kan inte uppnå magi med frustration, irritation, ilska, vrede, kontrollbehov osv i din kropp.
Det går inte. Du kanske kan bygga en fin, bra och stadig relation med din häst men du kommer inte till den magiska relationen.
Det är dit jag strävar :)
För jag tror att det inte krävs några medfödda gåvor, man kan jobba sig dit. Jobba med sig själv dit.
/ Jennie Orleifson
Tankarna snurrar runt bland annat dessa ord:
*Dominasns
*Ledarskap
*Hierarki
*Frihet
*Säkerhet
*Blind lydnad
*Fri vilja
*Vänskap
Vart går gränsen mellan dominans och säkerhet?
Blind lydnad eller viljan att vara till lags?
Ledare eller vänskaplig relation?
Ibland blir det väldigt svårt att dra gränsen.
Men jag kan helt ärligt säga att jag eftersträvar "den magiska relationen".
Relationen man ser mellan häst och människa i perfekt harmoni.
Men hur når man dit?
Förut trodde jag att det handlade om mycket Natural horsemanship och medfödda "gåvor".
Men jag börjar tvivla mer och mer, speciellt på metoden Natural horsemanship.
Jag tycker att Natural horsemanship handlar för mycket om dominans och ledarskap.
Jag har själv hållt på med det, och jag har fått bra resultat, men jag börjar se att övningarna inte alltid lämnar utrymme för hästen att välja och att vilja. Det blir ett tvång.
Ta arbetet i rundcorallen till exempel.
Vi släpper hästen lös där inne, den kan gå undan får oss människor när helst den vill. Men vart kommer den?
Till ett staket som leder den runt, runt, runt.
Vi ber den att springa och vi väntar på att den ska be om att få komma till oss människor.
Den kanske visar fina tecken, som att sänka huvudet, vrida örat innåt för att lyssna på människan, tugga och slicka sig runt munnen. Människan ber då hästen att komma in till mitten där han/hon står. Hästen stannar men kommer inte, eller går bara några steg. Den blir iväg jagad och får springa igen.
Vi ger den ett val, det är väl fint?
Men vad är det för valmöjligheter den har? Den kan välja mellan att stanna hos människan eller bli jagad runt i ett inhängnat område där den kan fly men aldrig fly helt undan.
Ge människan det valet, stanna hos mig vare sig du vill det eller ej. Eller jag kommer jaga dig fast du inte kan fly.
Jag känner inte att det är helt schysst.
Och självklart vet jag att det inte alltid ser ut så, att det beror på vad det är för häst och vad det är för människa osv osv..
Men jag känner att det inte känns helt rättvist för hästen.
I min relation till hästar vill jag att hästen ska stanna hos mig för att den vill det, inte för att den annars kommer bli jagad.
Det här är inte en text om att totaldumpa Natural horsemanship. Jag känner bara att den inte bygger relation till hästar på det sättet jag önskar.
Men vad innebär det att ha den magiska relationen till hästar? Hur gör man?
En av de viktigaste sakerna är
Du måste älska din häst. På riktigt. Av hela ditt hjärta.
Med kärleken till hästen kommer man en god bit på vägen. Utan kärleken, ingen magi.
Men det finns ju människor som älskar sina hästar, men ändå far de illa. Både människor och hästar.
Därför krävs det kunskap om hästen. Hur fungerar dess kropp och väldigt viktigt, hur fungerar deras sinne och instinkter. Det kommer hjäpa dig med säkerheten och hålla hästen vid god hälsa.
Jag tror också på att försöka återskapa hästens naturliga miljö så gott det går.
Stora utrymmen att röra på sig, hålla dem i flock, tillgodose deras behov på ett så naturligt sätt som möjligt.
Det är också viktigt att ta god tid på sig att lära känna hästen. Hästen är också en individ som gillar och ogillar olika saker. Behoven skiljer sig, olika egenskaper osv.
Detta var vad jag trodde krävdes, men någontiing saknades. Natural horsemanship? The Nevzorov Haute École? Klaus Ferdinand Hempfling? Pat Parellis seven games?
Nepp.
Det som saknas är DU.
Vem är du?
Du måste förstå dig själv, känna dig själv, jobba med dig själv.
Du kan inte uppnå magi med frustration, irritation, ilska, vrede, kontrollbehov osv i din kropp.
Det går inte. Du kanske kan bygga en fin, bra och stadig relation med din häst men du kommer inte till den magiska relationen.
Det är dit jag strävar :)
För jag tror att det inte krävs några medfödda gåvor, man kan jobba sig dit. Jobba med sig själv dit.
/ Jennie Orleifson
Lektion
Har varit en bra morgon, inte som igår men den är svårslagen ;)
Nu ska jag träna hästarna och sen får vi se vad jag hinner. Jag och Lina ska packa in Gormur och Maja i transporten och åka till ridhus (!) och rida varsin lektion för Carina Eriksson-Branderup. Det ser vi fram emot!
/ Jennie Orleifson
Nu ska jag träna hästarna och sen får vi se vad jag hinner. Jag och Lina ska packa in Gormur och Maja i transporten och åka till ridhus (!) och rida varsin lektion för Carina Eriksson-Branderup. Det ser vi fram emot!
/ Jennie Orleifson
Ett bra slut
Idag har varit en underbart trevlig dag. Jag har gjort massor känns det som, men i ett behagligt tempo.
Jag har lagat min vinterjacka som en sömm hade gått upp på, hade ett 10 cm långt hål under armen. Ingen hitt.
Jag har verkat klart Gormurs hovar.
Jag och Lina har tränat Gormur, Maja och Hallon en och en och filmat dem.
Jag, Lina och Micke har gått på en promenad. Jag med Roccos och Lina med Bosolanda.
Jag och Lina lyckades raspa lite på Bosolandas fötter(!).
Jag har klappat katten.
Jag har ätit god mat.
Jag har slängt ner hö från höloftet.
Jag har fodrat och vattnat hästarna.
När jag klev utanför dörren på väg mot stallet för kvällsfodring, var jag tvungen att stanna upp lite. Fullmåne och dimma. Det var en vacker och nästan lite magisk syn.
När jag fodrat klart fick jag en längtan efter att rida ut.
Hade Easy varit här hade jag gjort det, inga tvivel. Vi hade ridit ut med halsring och varit alldeles tysta, alldeles lugna.
Det blev en liten visuell ritt med honom i alla fall. En magisk kväll som denna skulle vi kunna uträtta stordåd.
Han skulle vara utan smärta och begränsningar i sin kropp. Jag utan spänningar och begränsningar.
Vi skulle göra spektakulär Skolgalopp, pampig Passage, vacker Piaff, häpnandsväckande Levad och kraftfull Terre á terre...
/ Jennie Orleifson
Jag har lagat min vinterjacka som en sömm hade gått upp på, hade ett 10 cm långt hål under armen. Ingen hitt.
Jag har verkat klart Gormurs hovar.
Jag och Lina har tränat Gormur, Maja och Hallon en och en och filmat dem.
Jag, Lina och Micke har gått på en promenad. Jag med Roccos och Lina med Bosolanda.
Jag och Lina lyckades raspa lite på Bosolandas fötter(!).
Jag har klappat katten.
Jag har ätit god mat.
Jag har slängt ner hö från höloftet.
Jag har fodrat och vattnat hästarna.
När jag klev utanför dörren på väg mot stallet för kvällsfodring, var jag tvungen att stanna upp lite. Fullmåne och dimma. Det var en vacker och nästan lite magisk syn.
När jag fodrat klart fick jag en längtan efter att rida ut.
Hade Easy varit här hade jag gjort det, inga tvivel. Vi hade ridit ut med halsring och varit alldeles tysta, alldeles lugna.
Det blev en liten visuell ritt med honom i alla fall. En magisk kväll som denna skulle vi kunna uträtta stordåd.
Han skulle vara utan smärta och begränsningar i sin kropp. Jag utan spänningar och begränsningar.
Vi skulle göra spektakulär Skolgalopp, pampig Passage, vacker Piaff, häpnandsväckande Levad och kraftfull Terre á terre...
/ Jennie Orleifson
