Fråga och svar
Fick en väldigt bra fråga av en vän om mitt förra inlägg, så jag tänkte att jag lägger upp svaret här också. Blev ganska mycket tankar i den texten.
Frågan:
Men hur ska man då kunna ha några amibtioner tillsammans utan att det blir en villkoring av kärlek och då en försämring av relationen?
Svaret:
Jag får inte heller ihop det.. Jag tror att man får försöka mötas på vägen. Mycket hänger ju på hästens intresse och fysiska förmågor.
Är hästens kropp t ex inte frisk så har man ett val som människa. Man kan välja att ”trappa” ner sina egna ambitioner till en nivå som hästen vill och kan klara av. Eller så kan man sälja den till någon som kan göra det mötet. Men det är inte lätt att avstå från sina egna drömmar och ambitioner.
Samma gäller med hästens vilja och intresse.
Jag gjorde det i mer än fem år med Easy. På den tiden, innan jag började med akademiskt, ville jag gärna komma ut på tävlingsbanorna, mest för skojs skull i lätta klasser. Jag drömde om att ha en lydig, smidig och samarbetsvillig häst som jag kunde rida i alla gångarter och som kunde alla mer avancerade trick som stegring, ligg och sitt. Bettlöst var också en viktig del, helst halsring.
Men efterhand insåg jag att han inte ville (på den tiden trodde jag mest att det handlade om vilja och minnessmärtor) och eftersom jag älskade han så mycket så valde jag att lägga mina drömmar åt sidan för att kunna vara med honom och njuta tillsammans på den nivån han ville, skogsridning.
Sen kom jag till Ekeskogs och mycket blev betydligt klarare, det var inte viljan utan kroppen som sa stopp. Då blev det jobbigt. Men på gården blossade drömmar och ambitioner upp igen, som Easy inte kunde uppnå. Där kom Maja med frisk kropp in i bilden. Men vad som försiggår i hennes huvud tänker jag inte gå in på nu, det är mer än all vetenskap.
För att tillgodo göra mina ambitioner så har jag kommit på hur viktigt det är att hitta en häst som har dessa förmågor.
Jag kan leva med att Easy aldrig kommer nå dit jag önskar (även om det är jävligt tufft..) men jag känner att jag då behöver an annan häst. Kan jag då ha en häst med intresset och fysiken kan jag låta Easy vara på den nivån han klarar utan att pusha honom och utan att skuffa undan mina ambitioner.
Hittar man en häst man älskar, som har en frisk kropp och som tycker det är roligt att vara med så går det lätt hand i hand tror jag.
Jag började också spinna lite i tanken på hur många hästar man kan skapa den här relationen till. Första tanken var ett fåtal, så är det ju med oss människor att man hittar en.
Men sen kom jag på att hästar och ju såklart hästar, inte människor. De tänker inte på samma sätt, de har inte ambitioner på samma sätt. De vill känna sig trygga, fria och tillsammans. Det finns inga baktankar eller lögner. Det finns bara sanning.
Så ger man hästen tryggheten, friheten och kärleken som gör att hästen vill vara med dig så kommer den också vilja jobba mot samma mål som du.
Men jag funderar ofta på hur det ska gå ihop med träningen. Ibland kan jag börja tycka att vi går in och pillar lite för mycket med hur de ska röra och bära sig. Men sen blir jag påmind av att hästar inte är gjorda att rida på och att vi behöver hjälpa och förklara hur de ska göra för att orka och hålla.
Jag har upplevt att många hästar försöker göra så gott det går och förstår syftet med det om man har förklarat på ett sunt vis.
Jag är jätte glad för frågan, och du får gärna fråga mer. Det hjälper mig att tänka efter lite extra och sortera tankarna lite.
Tycker det är jätte bra med frågor. Då får man tänka till lite extra.
Kommentera gärna med era tankar och funderingar.
/ Jennie Orleifson
Frågan:
Men hur ska man då kunna ha några amibtioner tillsammans utan att det blir en villkoring av kärlek och då en försämring av relationen?
Svaret:
Jag får inte heller ihop det.. Jag tror att man får försöka mötas på vägen. Mycket hänger ju på hästens intresse och fysiska förmågor.
Är hästens kropp t ex inte frisk så har man ett val som människa. Man kan välja att ”trappa” ner sina egna ambitioner till en nivå som hästen vill och kan klara av. Eller så kan man sälja den till någon som kan göra det mötet. Men det är inte lätt att avstå från sina egna drömmar och ambitioner.
Samma gäller med hästens vilja och intresse.
Jag gjorde det i mer än fem år med Easy. På den tiden, innan jag började med akademiskt, ville jag gärna komma ut på tävlingsbanorna, mest för skojs skull i lätta klasser. Jag drömde om att ha en lydig, smidig och samarbetsvillig häst som jag kunde rida i alla gångarter och som kunde alla mer avancerade trick som stegring, ligg och sitt. Bettlöst var också en viktig del, helst halsring.
Men efterhand insåg jag att han inte ville (på den tiden trodde jag mest att det handlade om vilja och minnessmärtor) och eftersom jag älskade han så mycket så valde jag att lägga mina drömmar åt sidan för att kunna vara med honom och njuta tillsammans på den nivån han ville, skogsridning.
Sen kom jag till Ekeskogs och mycket blev betydligt klarare, det var inte viljan utan kroppen som sa stopp. Då blev det jobbigt. Men på gården blossade drömmar och ambitioner upp igen, som Easy inte kunde uppnå. Där kom Maja med frisk kropp in i bilden. Men vad som försiggår i hennes huvud tänker jag inte gå in på nu, det är mer än all vetenskap.
För att tillgodo göra mina ambitioner så har jag kommit på hur viktigt det är att hitta en häst som har dessa förmågor.
Jag kan leva med att Easy aldrig kommer nå dit jag önskar (även om det är jävligt tufft..) men jag känner att jag då behöver an annan häst. Kan jag då ha en häst med intresset och fysiken kan jag låta Easy vara på den nivån han klarar utan att pusha honom och utan att skuffa undan mina ambitioner.
Hittar man en häst man älskar, som har en frisk kropp och som tycker det är roligt att vara med så går det lätt hand i hand tror jag.
Jag började också spinna lite i tanken på hur många hästar man kan skapa den här relationen till. Första tanken var ett fåtal, så är det ju med oss människor att man hittar en.
Men sen kom jag på att hästar och ju såklart hästar, inte människor. De tänker inte på samma sätt, de har inte ambitioner på samma sätt. De vill känna sig trygga, fria och tillsammans. Det finns inga baktankar eller lögner. Det finns bara sanning.
Så ger man hästen tryggheten, friheten och kärleken som gör att hästen vill vara med dig så kommer den också vilja jobba mot samma mål som du.
Men jag funderar ofta på hur det ska gå ihop med träningen. Ibland kan jag börja tycka att vi går in och pillar lite för mycket med hur de ska röra och bära sig. Men sen blir jag påmind av att hästar inte är gjorda att rida på och att vi behöver hjälpa och förklara hur de ska göra för att orka och hålla.
Jag har upplevt att många hästar försöker göra så gott det går och förstår syftet med det om man har förklarat på ett sunt vis.
Jag är jätte glad för frågan, och du får gärna fråga mer. Det hjälper mig att tänka efter lite extra och sortera tankarna lite.
Tycker det är jätte bra med frågor. Då får man tänka till lite extra.
Kommentera gärna med era tankar och funderingar.
/ Jennie Orleifson
Kommentarer
Postat av: Johanna
Jag kan bara hålla med, det är aldrig fel att få igång tankeprocesserna...överlag tänks det för LITE inom hästvärlden kan jag tycka....
Ett vettigt och tänkvärt inlägg!
Trackback
