www.jennieorleifson.se

I mitt tidigare inlägg "Med andra ögon" undrade jag vart glädjen tog vägen och vart pirret försvunnit. Idag hittade jag det. En ilning genom kroppen, ett pirr av förväntan och känslan av ren lycka.
Det enda jag behövde göra var att sadla Maja sitta upp och börja skritta i väg, bort från gården. En helt vanlig uteritt. Jag som varit skogsmullen själv. Det har sällan varit något jätte speciellt bara en väldigt naturlig del av min ridning. Så lite krävdes för att få den känslan igen och det är något jag ska lägga på minnet.
Jag strävar inte efter att få den känslan jämt, bara den dyker upp någon gång ibland.




/ Jennie Orleifson