Vapenlinjen

Igår jobbade jag Maja på min grannes ridbana. Hon var brunstig som bara den, men inte så sur och grinig som hon ibland kan bli vid brunsttider.

Jag tyckte det gick fint. För det första så kunda jag rida hela vägen genom inkörningen till gårdsplanen, över gårdsplanen mellan ladugården och stallet och ut på ridbanan. Nog tyckte hon det var läskigt som vanligt, men jag tror det är första gången jag kunnat rida ut dit, och inte behöva hoppa av och leda sista biten.

Ridbanan hade kvar sitt läskiga hörn, men det gick ändå okej. Började med att longera lite i alla gångarterna. När vi kommer till galoppen lyssnar hon fint på pussljudet och fattar galopp och bryter av med en gång. Det gör mig inget, jag är bara glad att hon fattar galopp på signal och inte springer in i den.
Sedan red jag med kapsonet. Jobbade på volt. Öka och minska. Öppna och sluta. Jag har märkt att jag har betydligt lättare att få de olika skolorna om jag tar hjälp av vapenlinjen.

Jag kan berätta att det var en riktig häftig upplevelse att rida med lans. Jag fick prova på det på Ekeskogs på Hannas heta P.R.E sto Megara. Innan jag visste något om vapenridning så tänkte jag bara på tornerspelsshowerna (Du kan läsa lite om dagens tornerspel och även om tornerspelens uppkomst här.). 

Men Hanna talade och visade hur man använde skolorna för att hästen skulle bära upp lansen. Lansen ska bäras av ryttarens högra hand medans tyglarna hålls i en enhandsfattning i vänster hand. Hästen ska hjälpa till att bära upp ryttaren och lansen med hjälp av skolorna.
Så om du rider på fyrkanten i till exempel det högra varvet så ska lansen alltid vara riktad rakt fram.
I början fattade jag ingenting av det, men sen tändes min glödlampa.
Lansen ska vara parallell med, i mitt fall, väggen. Och genom att placera lansen växelvis till höger och vänster om hästens hals så ska hästen växla mellan öppna och sluta. 
Håller du lansen till höger om hästens hals måste den gå i sluta, flyttar du över lansen till vänster om hästens hals måste den gå över i öppna för att inte störa vapenlinjen.
I vänstervarv blir det lite tvärt om, eftersom du håller kvar lansen i högra handen och tyglarna i den vänstra.
Så om du håller lansen till höger om hästens hals i det här varvet så blir det en öppna och håller du den till vänster blir det en sluta. Jag hoppas ni förstår lite av vad jag skriver om.


Här är en rätt tydlig bild på när Hanna rider Megara som lämnar fri väg för lansen i en sluta.

Men man behöver inte rida med lans för att utnyttja vapenlinjen, och man behöver inte heller rida längs med fyrkanten. När du rider utan lans utgår du från din mage. Så magen ska peka i den riktning som annars lansen skulle ha gjort. Jag tycker det är ganska bra att ha vapenlinjen i åtanke när jag rider skolorna, för jag får då lättare en bild av hur jag vill att hästen ska placera sig och jag får lättare att sitta i öppna- respektive slutasits.

Vi jobbade även en del med traven, ett tappert försök att få Maja att inte springa på för mycket och bara skjuta med bakbenen i stället för att bära. Utan kunna länga sig fram och ner utan att öka farten. Det gick väl inte så bra, hon lyssnade inte riktigt och jag kom på mig själv med att låsa handen alldeles för mycket i kapsontygeln.
Det är svårt att rida på kapson!
Ibland fick vi till det en väldigt kort stund, men det var svårt. Både för mig och för henne. Hon är en häst som är väldigt het och framåt, och stark. Samtidigt är hon en väldigt känslig häst. Jag orkade inte bråka, så jag knäppte loss tyglarna och gjorde om dem till en halsring. När jag gick upp i trav var det en helt annan trav! Jag kände mig väldigt förvånad. Det fanns mer bärkraft och hon vågade vila lite mer på steget.Det kändes inte så stressigt och hon försökte inte längre springa iväg även om hon ibland hade ett lite för högt tempo.
Den där halsringen slutar aldrig att förundra mig.
Jag provade även en galoppfattning i vardera varv, när jag ännu hade kapsontyglarna  på. Hon var jätte duktig. Detta var första gången som jag faktiskt våga rida lite i galopp. I vanliga fall brukar vi fatta galopp och jag berömer. Oavsett hur galoppen blir. Hon har/har haft en väldigt negativ inställning till galoppen. Men det verkar som att det börja släppa lite nu. Vi red ett halvt varv i galopp och jag vågade be henne om att bibehålla gångarten, inga problem. Det är då en duktig liten häst jag fått tag på.

När vi var tillbaka vid stallet lyckades jag även raspa några tag på bakhovarna trotts diverse irriterande kryp.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0