På liv och död
Varje gång man går utanför våran ytterdörr så startar en kamp. En kamp på liv och död.
Varje steg kan vara ens undergång. Varje oförsiktig rörelse kan ha förödande konsekvenser. Varje andetag det sista. Varje sekund räknas. Bristande uppmärksamhet kan leda till livets slut. Varenda muskel i kroppen på helspänn, alltid redo för försvar.
Jag pratar om den fluffiga snön som förvandlats till hård, kall och brutal is. Is som kan döda.
Riktigt så farligt är det inte i de flesta fallen, men det känns så. Blåmärken och mörbultad kropp, och även brutna ben däremot är mer vanligt. Men det jag oroar mig mest för är min gamla knäskada. Knäet lever farligt på isen. Efter en fotbolls skada så har mina ledband i knäet blivit uttänjda och mitt knä vill försöka hoppa ur led. Störst risk är det på ojämn mark eller halt underlag. Eller som i detta fall ojämn hal mark.
Men det är bara att kämpa på för sin överlevnad. Tro det eller ej men våren kommer så småning om!
/ Jennie Orleifson
Jag hittade det!
Jag hittade det! Jag hittade pirret!
I mitt tidigare inlägg "Med andra ögon" undrade jag vart glädjen tog vägen och vart pirret försvunnit. Idag hittade jag det. En ilning genom kroppen, ett pirr av förväntan och känslan av ren lycka.
Det enda jag behövde göra var att sadla Maja sitta upp och börja skritta i väg, bort från gården. En helt vanlig uteritt. Jag som varit skogsmullen själv. Det har sällan varit något jätte speciellt bara en väldigt naturlig del av min ridning. Så lite krävdes för att få den känslan igen och det är något jag ska lägga på minnet.
Jag strävar inte efter att få den känslan jämt, bara den dyker upp någon gång ibland.
/ Jennie Orleifson
Det enda jag behövde göra var att sadla Maja sitta upp och börja skritta i väg, bort från gården. En helt vanlig uteritt. Jag som varit skogsmullen själv. Det har sällan varit något jätte speciellt bara en väldigt naturlig del av min ridning. Så lite krävdes för att få den känslan igen och det är något jag ska lägga på minnet.
Jag strävar inte efter att få den känslan jämt, bara den dyker upp någon gång ibland.
/ Jennie Orleifson
Att avbryta
Dressyren förlorar aldrig på att man avbryter.
- Clas Adam Ehrengranat
Detta är lite tänkvärt. Det är väldigt lätt att man upprepar sig om och om igen även fast att man inte får någon reaktion från hästen.
Till exempel att man gör en halvhalt, hästen lyssnar inte. Man gör en halvhalt till, ingen reaktion. Ytterligare en halvhalt, ingenting händer. Åter en halvhalt o s v. Detta får varken ryttaren eller häst ut någonting av. Då är det bättre att avbryta och börja om och kanske ta sig en funderar över om man behöver gå igenom halvhalten noggrannare med hästen så att man får ett direkt svar och så att man är säker på att hästen förstår vad man menar.
Ett annat vanligt problem är att man alltid försöker rädda situationen. Om någonting blir fel så försöker man korrigera för att hitta rätt. Man kanske uppnår det man önskat, men man måste korrigera hästen dit vilket betyder att ett missförstånd uppstått någonstans på vägen. Istället kan det vara bättre att avbryta och börja om helt från början. Då har man en chans att lära hästen att göra rätt från början och inte bara korrigera till det rätta.
När jag var yngre fick jag ofta höra att man aldrig ska ge sig, då vinner hästen. Har man sagt att hästen ska göra något så ska den göra det till varje pris.
Nu vet jag bättre. Det är ingen tävling och hästen räknar inte segrar efter avbrutna övningar eller situationer. Det kan till och med förvärra hästens beteende om man pressar för mycket.
Att avbryta är ingen förlust bara något som ger en tid att göra saker på ett bättre sätt.
Jag och Maja med halsring.
/ Jennie Orleifson
Till exempel att man gör en halvhalt, hästen lyssnar inte. Man gör en halvhalt till, ingen reaktion. Ytterligare en halvhalt, ingenting händer. Åter en halvhalt o s v. Detta får varken ryttaren eller häst ut någonting av. Då är det bättre att avbryta och börja om och kanske ta sig en funderar över om man behöver gå igenom halvhalten noggrannare med hästen så att man får ett direkt svar och så att man är säker på att hästen förstår vad man menar.
Ett annat vanligt problem är att man alltid försöker rädda situationen. Om någonting blir fel så försöker man korrigera för att hitta rätt. Man kanske uppnår det man önskat, men man måste korrigera hästen dit vilket betyder att ett missförstånd uppstått någonstans på vägen. Istället kan det vara bättre att avbryta och börja om helt från början. Då har man en chans att lära hästen att göra rätt från början och inte bara korrigera till det rätta.
När jag var yngre fick jag ofta höra att man aldrig ska ge sig, då vinner hästen. Har man sagt att hästen ska göra något så ska den göra det till varje pris.
Nu vet jag bättre. Det är ingen tävling och hästen räknar inte segrar efter avbrutna övningar eller situationer. Det kan till och med förvärra hästens beteende om man pressar för mycket.
Att avbryta är ingen förlust bara något som ger en tid att göra saker på ett bättre sätt.
Jag och Maja med halsring.
/ Jennie Orleifson
Bil och buss och tåg
Nu har det varit mycket resande under tre dagar.
På fredag runt lunch började våran färd. Vi åkte först till Örebro för att Lina skulle hålla lektioner. Väldigt inspirerande elver och hästar. Sedan vidare mot Oskarshamn. Vid kl 2 på natten var vi framme och kunde krypa i säng.
På lördag åkte vi en bit utanför Vimmerby för att titta på en unghäst. Så då blev det någon/några timmar till i bilen.
På söndag, idag, har jag varit på resande fot själv i ca 6 timmar. Först buss från Oskarshamn till Berga. Tåg från Berga till Linköping i en liten vagn med dålig luft och alldeles för varmt i. Ca 2 timmar. Och det var sådär en 1,5 timme för länge på det tåget.
Sedan fick jag en liten bensträckare i Linköping i väntan på nästa tåg. Fast mest tacksamt var det att komma ut i friska luften.
Från Linköping till Sala ca 3 timmar i ett betydligt frechare tåg. Sedan skjus hem till Nybyn.
Skönt att vara hemma igen och nu ser jag fram emot att komma i kapp efter allt resande.
/ Jennie Orleifson
På fredag runt lunch började våran färd. Vi åkte först till Örebro för att Lina skulle hålla lektioner. Väldigt inspirerande elver och hästar. Sedan vidare mot Oskarshamn. Vid kl 2 på natten var vi framme och kunde krypa i säng.
På lördag åkte vi en bit utanför Vimmerby för att titta på en unghäst. Så då blev det någon/några timmar till i bilen.
På söndag, idag, har jag varit på resande fot själv i ca 6 timmar. Först buss från Oskarshamn till Berga. Tåg från Berga till Linköping i en liten vagn med dålig luft och alldeles för varmt i. Ca 2 timmar. Och det var sådär en 1,5 timme för länge på det tåget.
Sedan fick jag en liten bensträckare i Linköping i väntan på nästa tåg. Fast mest tacksamt var det att komma ut i friska luften.
Från Linköping till Sala ca 3 timmar i ett betydligt frechare tåg. Sedan skjus hem till Nybyn.
Skönt att vara hemma igen och nu ser jag fram emot att komma i kapp efter allt resande.
/ Jennie Orleifson
Med andra ögon
När jag vaknade i morse funderade jag allvarligt på vad som skulle hända om jag bara låg kvar och ignorerade världen. Sängen var extra mjuk och gosig och jag hade drömt en jobbig dröm så det var frestande att bara gömma sig kvar där. Men duktig flicka som jag är så går det självklart inte. Hästar som ska fodras och tränas med mera.
Det blev inte bättre av att jag kom ut i -15 grader. All motivation försvann.
Lina och jag bestämde att vi skulle låta hästarna få vara lediga. Den enda hästen jag faktiskt kände ett litet sug att jobba med var grannens lilla islänning Freja. Ska försöka träna henne några gånger i veckan. Så det blev ett lite träningspass straxt innan lunch, vårat första faktiskt, och det gick bra.
Efter frukosten blev det en kort stunds slöande vid datorn. Hittade ett klipp om natural trick training och kände mig inspirerad! Precis vad jag behövde. Läste även lite i en bok om relationen med hästar utan att dominera, utan att utöva någon slags maktkamp över dem. Att vara ett team. Alla har en viktig uppgift i flocken och det utan en hierarki.
Jag har funderat en del på vart glädjen tog vägen. Det är fortfarande roligt, intressant och lärorikt. Men jag saknar lite av glädjen från barndomen. Pirret i magen i bilen på väg till ridskolan, spänningen inför om jag skulle få rida min favorit Filippa eller få prova någon annan. Förväntningarna på lektionen och hej då kramen till Filippa fylld av längtan till nästa veckas lektion.
Förväntningarna inför hämtningen av min foderhäst Raisa som gjorde mig illamående. Att få ta hand om en häst som min egen. Att få rida när jag ville och hur mycket jag ville. Att få ett stort ansvar.
Den evigt långa väntan på Easy to Berich, min älskade Easy. Min första egna häst.
Att vänta och vänta och vänta.
Det blev inte bättre av att jag kom ut i -15 grader. All motivation försvann.
Lina och jag bestämde att vi skulle låta hästarna få vara lediga. Den enda hästen jag faktiskt kände ett litet sug att jobba med var grannens lilla islänning Freja. Ska försöka träna henne några gånger i veckan. Så det blev ett lite träningspass straxt innan lunch, vårat första faktiskt, och det gick bra.
Efter frukosten blev det en kort stunds slöande vid datorn. Hittade ett klipp om natural trick training och kände mig inspirerad! Precis vad jag behövde. Läste även lite i en bok om relationen med hästar utan att dominera, utan att utöva någon slags maktkamp över dem. Att vara ett team. Alla har en viktig uppgift i flocken och det utan en hierarki.
Jag har funderat en del på vart glädjen tog vägen. Det är fortfarande roligt, intressant och lärorikt. Men jag saknar lite av glädjen från barndomen. Pirret i magen i bilen på väg till ridskolan, spänningen inför om jag skulle få rida min favorit Filippa eller få prova någon annan. Förväntningarna på lektionen och hej då kramen till Filippa fylld av längtan till nästa veckas lektion.
Förväntningarna inför hämtningen av min foderhäst Raisa som gjorde mig illamående. Att få ta hand om en häst som min egen. Att få rida när jag ville och hur mycket jag ville. Att få ett stort ansvar.
Den evigt långa väntan på Easy to Berich, min älskade Easy. Min första egna häst.
Att vänta och vänta och vänta.
Drömmarna och förhoppningarna som byggdes upp för varje minuts väntande.
Väntan på en häst jag inte sett varken i verkligheten eller på bild men med vetskapen om att han skulle bli min.
Den ögonblickliga glädjen och kärleken som fyllde mig när lastlämmen fälldes ner och det vackra huvudet blev synligt.
Vart tog pirret vägen?
När arbetet med hästarna blev en daglig rutin?
Jag vet inte hur jag ska återskapa denna glädjen, men jag jobbar på det. Det ska gå.
Tillbaka till dagens inspiration, natural trick training. Eller Trick träning kort och gott på svenska, det är kanske mer mitt namn på det.
Väntan på en häst jag inte sett varken i verkligheten eller på bild men med vetskapen om att han skulle bli min.
Den ögonblickliga glädjen och kärleken som fyllde mig när lastlämmen fälldes ner och det vackra huvudet blev synligt.
Vart tog pirret vägen?
När arbetet med hästarna blev en daglig rutin?
Jag vet inte hur jag ska återskapa denna glädjen, men jag jobbar på det. Det ska gå.
Tillbaka till dagens inspiration, natural trick training. Eller Trick träning kort och gott på svenska, det är kanske mer mitt namn på det.
Jag bestämde mig för att gå ut och träna lite trick med Maja på ridbanan.
Men när jag kom ut där bestämde jag mig för något annat.
Jag stängde grindarna, tog av grimman och hoppade upp barbacka utan någonting på Maja och välkomnade vad än som komma skulle. Min uppgift var att bara sitta vad hon än tänkte hitta på. Bita mig i benen, skritta, trav eller galoppera i väg, bocka, vad som helst.
Hon blev knappt sur när jag satte upp vilket är mycket ovanligt när man sitter upp barbacka på denna häst. Hon brukar förska hugga en i benen. Hon blev lite sur men mer än så var det inte. Sedan stod hon bara stilla. Det här var först väldigt svårt för mig. "Det händer ingenting, var är spänningen?" men måste det vara spänning? Kan man inte bara låta saker vara och njuta? Jag var frestad att be henne om skritt men avstod. Det var inte mitt beslut att fatta, inte i dag.
Så jag satt där stilla.
Hon stod där stilla.
Runt oss snurrade världen. Hästkompisarna i hagen, halv sovande, en gnäggning för att checka av läget, en nöjd frustning. Grannens unghästar som lekte. En fågel som sjöng. Bilar långt borta på väg från ett ställe till ett annat. Elagrigatet som tickade. En eltråd som tickade. Majas lugna andning.
Men när jag kom ut där bestämde jag mig för något annat.
Jag stängde grindarna, tog av grimman och hoppade upp barbacka utan någonting på Maja och välkomnade vad än som komma skulle. Min uppgift var att bara sitta vad hon än tänkte hitta på. Bita mig i benen, skritta, trav eller galoppera i väg, bocka, vad som helst.
Hon blev knappt sur när jag satte upp vilket är mycket ovanligt när man sitter upp barbacka på denna häst. Hon brukar förska hugga en i benen. Hon blev lite sur men mer än så var det inte. Sedan stod hon bara stilla. Det här var först väldigt svårt för mig. "Det händer ingenting, var är spänningen?" men måste det vara spänning? Kan man inte bara låta saker vara och njuta? Jag var frestad att be henne om skritt men avstod. Det var inte mitt beslut att fatta, inte i dag.
Så jag satt där stilla.
Hon stod där stilla.
Runt oss snurrade världen. Hästkompisarna i hagen, halv sovande, en gnäggning för att checka av läget, en nöjd frustning. Grannens unghästar som lekte. En fågel som sjöng. Bilar långt borta på väg från ett ställe till ett annat. Elagrigatet som tickade. En eltråd som tickade. Majas lugna andning.
Men vi stod helt stilla.
Det var fantastiskt. Maja stod med huvudet sänkt, mulen nästa ända ner i backen. Ibland nickade hon till, när sömnen blev för djup. Och där stod vi tillsammans hon djupt vilande och jag som såg på världen med andra ögon.
/ Jennie Orleifson
Det var fantastiskt. Maja stod med huvudet sänkt, mulen nästa ända ner i backen. Ibland nickade hon till, när sömnen blev för djup. Och där stod vi tillsammans hon djupt vilande och jag som såg på världen med andra ögon.
/ Jennie Orleifson
Träningshästar
Inridning/Tillridning/Rehabilitering. Nu tar jag och Lina emot hästar för träning.
Läs mer här!
/ Jennie Orleifson
Läs mer här!
/ Jennie Orleifson
Diagonalisering
I dag har Maja gjort den mest fantastiska travstarten med hjälp av diagonalisering med mig uppsutten. Maja som lätt lägger i tåg-växeln och ångar på som ett lokomotiv när man ber om trav fattade inte att det var trav hon tog förren det var försent och vi saktat av. Massor av beröm såklart.
Det var så stor skillnad och så skönt att på ett mjukt sätt kunna glida upp i trav utan att ha en häst som går i mot handen och skjuter med bakbenen. Det där med diagonalisering är ett väldigt värdefullt verktyg när man lär sig hur det ska användas rätt.
Ska se om jag kan få upp en liten film snutt på det. För en gångs skull så lyckades vi fånga tränings passet på film.
/ Jennie Orleifson
Det var så stor skillnad och så skönt att på ett mjukt sätt kunna glida upp i trav utan att ha en häst som går i mot handen och skjuter med bakbenen. Det där med diagonalisering är ett väldigt värdefullt verktyg när man lär sig hur det ska användas rätt.
Ska se om jag kan få upp en liten film snutt på det. För en gångs skull så lyckades vi fånga tränings passet på film.
/ Jennie Orleifson
Halsrings introduktion
Jag var nog lite trött i går. Jag skrev att gårdagen innehållit mycket häst och så kom jag till att vi provat ridvolten. Sedan stängde nog hjärnan av för kvällen. Vi tränade alla hästarna på ridvolten och den enda som verkade tycka att det var läskigt där inne var Bosolanda. De andra tuffade på och arbetade på.
Efter lunch kom ridgruppen från Västerås folkhögskola, som har minskat till två (väldigt intresserade) grabbar. Maja fick ställa upp som lektionshäst och skötte sig jätte bra. Grabbarna fick rida i sadel för första gången och göra lite olika sits övningar.
Efter deras lektion åkte vi till Ylva för att träna hennes häst Aragon och ge Henka en lektion på Försten som han är medryttare på.
Så den dagen blev det inte mycket mer än häst på schemat.
I natt har sömnen varit orolig. Men jag orkade i alla fall jobba igenom både Maja och Roccos inne på ridvolten.
Maja var lite surare i dag, men vi kämpade på. Vi jobbade vidare med diagonaliseringen som vi jobbade med i går. Vi provade även på att där i från få en trav takt. Men det var jobbigt tyckte Maja.
Roccos blev introducerad för halsringen för fösta gången i dag.
Jag börjar alltid att arbeta dem från marken för att förklara för hästen hur halsringens hjälper fungerar.
Som halsring föredrar jag att använda en slät lädertygel som knäppts ihop. Då kan man anpassa längden så att den passar hästen rätt. I början använder jag alltid en repgrimma med rep eller ett kapson med ledtygel, för att kunna förtydliga för hästen om den inte svarar på halsringens hjälp. Till en del hästar använder jag även ett spö för att ge diverse signaler som ska hjälpa hästen att förstå.
Här är Roccos utrustad med repgrimma med rep och halsring. Till honom använde jag även ett spö.
I introduktionen börjar jag med att lära hästen först och främst att stanna. Om ridningen i framtiden på halsring ska fungera är det viktigt att hästen från början lärt sig att respektera och stanna för halsringen. Vi övade även att backa några steg och jag började lite granna att förklara för honom att man kan börja sig runt halsringen. Han lyssnade fint och jag satte upp och gjorde samma sak från ryggen. Det blev ett kort men lyckat träningspass och jag är stolt och nöjd över hans arbete.
/ Jennie Orleifson
Efter lunch kom ridgruppen från Västerås folkhögskola, som har minskat till två (väldigt intresserade) grabbar. Maja fick ställa upp som lektionshäst och skötte sig jätte bra. Grabbarna fick rida i sadel för första gången och göra lite olika sits övningar.
Efter deras lektion åkte vi till Ylva för att träna hennes häst Aragon och ge Henka en lektion på Försten som han är medryttare på.
Så den dagen blev det inte mycket mer än häst på schemat.
I natt har sömnen varit orolig. Men jag orkade i alla fall jobba igenom både Maja och Roccos inne på ridvolten.
Maja var lite surare i dag, men vi kämpade på. Vi jobbade vidare med diagonaliseringen som vi jobbade med i går. Vi provade även på att där i från få en trav takt. Men det var jobbigt tyckte Maja.
Roccos blev introducerad för halsringen för fösta gången i dag.
Jag börjar alltid att arbeta dem från marken för att förklara för hästen hur halsringens hjälper fungerar.
Som halsring föredrar jag att använda en slät lädertygel som knäppts ihop. Då kan man anpassa längden så att den passar hästen rätt. I början använder jag alltid en repgrimma med rep eller ett kapson med ledtygel, för att kunna förtydliga för hästen om den inte svarar på halsringens hjälp. Till en del hästar använder jag även ett spö för att ge diverse signaler som ska hjälpa hästen att förstå.
Här är Roccos utrustad med repgrimma med rep och halsring. Till honom använde jag även ett spö.
I introduktionen börjar jag med att lära hästen först och främst att stanna. Om ridningen i framtiden på halsring ska fungera är det viktigt att hästen från början lärt sig att respektera och stanna för halsringen. Vi övade även att backa några steg och jag började lite granna att förklara för honom att man kan börja sig runt halsringen. Han lyssnade fint och jag satte upp och gjorde samma sak från ryggen. Det blev ett kort men lyckat träningspass och jag är stolt och nöjd över hans arbete.
/ Jennie Orleifson
Ridvolten
Det har varit tufft med all is över allt. Men i tisdags tog vi oss ut på ridbanan. Maja var jätte duktig och Lina filmade även lite. Det är roligt att se för det har hänt mycket med hennes påskjutande bakben. De har faktiskt börjat bära mer.
Det är viktigt att få se sig själv på film då och då. Man upptäcker mycket som man inte själv märkt när man arbetat. Det kan vara en förbättring av t ex hästens balans eller kanske du upptäcker att du gör någon konstig grej med din kropp som du inte är medveten om. Det är det som är det fina. Förbättringarna bevisar att utvecklingen går framåt och när du medveten om eventuella brister har du en chans att göra något åt det. Hur ska du kunna ändra på någonting som du inte vet existerar?
Onsdagen blev det ingen hästträning. Där emot blev det kroppsträning för människor på kvällen. En vän till Lina har bestämt sig för att komma ut till oss någon gång då och då för att träna upp ryggen genom att hjälpa till med diverse arbetsuppgifter. Hon tyckte att det kändes onödigt att slänga ut massa pengar på ett gym när hon kan komma till oss. Så hon kom i alla fall i går och hade med sig en Anders. Även Mickes pappa, bros och kompis kom. Och sedan hö lasset. Där av alla människor. Det gick snabbt och smidigt att lassa upp höet och stapla det på hö loftet.
Denna dag har innehållit mycket häst. På förmiddagen hade vi premiär rundan inne i ladan på vår ridvolt. Det är inte mycket att hurra för, men man slipper isen. Underlaget och ojämt och inte det bästa, men det duger för skritt och eventuellt travstarter. Vi får se om det går att fixa till så det blir lite mer funktionellt på ett enkelt och billigt sätt. Annars får det vara som det är tills hösten, vi hoppas på att ha en ordentligt i ordning gjord ridvolt till nästa vinter!
Lina jobbar med diagonalisering på Gormur.
/ Jennie Orleifson
Det är viktigt att få se sig själv på film då och då. Man upptäcker mycket som man inte själv märkt när man arbetat. Det kan vara en förbättring av t ex hästens balans eller kanske du upptäcker att du gör någon konstig grej med din kropp som du inte är medveten om. Det är det som är det fina. Förbättringarna bevisar att utvecklingen går framåt och när du medveten om eventuella brister har du en chans att göra något åt det. Hur ska du kunna ändra på någonting som du inte vet existerar?
Onsdagen blev det ingen hästträning. Där emot blev det kroppsträning för människor på kvällen. En vän till Lina har bestämt sig för att komma ut till oss någon gång då och då för att träna upp ryggen genom att hjälpa till med diverse arbetsuppgifter. Hon tyckte att det kändes onödigt att slänga ut massa pengar på ett gym när hon kan komma till oss. Så hon kom i alla fall i går och hade med sig en Anders. Även Mickes pappa, bros och kompis kom. Och sedan hö lasset. Där av alla människor. Det gick snabbt och smidigt att lassa upp höet och stapla det på hö loftet.
Denna dag har innehållit mycket häst. På förmiddagen hade vi premiär rundan inne i ladan på vår ridvolt. Det är inte mycket att hurra för, men man slipper isen. Underlaget och ojämt och inte det bästa, men det duger för skritt och eventuellt travstarter. Vi får se om det går att fixa till så det blir lite mer funktionellt på ett enkelt och billigt sätt. Annars får det vara som det är tills hösten, vi hoppas på att ha en ordentligt i ordning gjord ridvolt till nästa vinter!
Lina jobbar med diagonalisering på Gormur.
/ Jennie Orleifson
Isgata, ridvolt och målat rum
Det blev ingen träning av hästarna i dag. Isgatan till väg som leder till ridbanan var inte så inspirerande att leda oskodda hästar på. Jag klarar knappt själv att ta mig fram. Men i kväll såg jag att någon nog har grusat en liten aning, får hoppas att det hjälper tillräckligt för att man ska kunna ta sig fram.
Jag passade på och spana lite i ladan där vår inomhus-ridvolt kommer att ligga. Vi funderar på om det är möjligt att vara där lite redan nu, utan att behöva göra i ordning så mycket. det är lite svårt att säga, men för lite halt och skrittarbete så ska det kanske kunna fungera.
Linas hästar Bosolanda och Gormur.
Jag har pysslat med mitt rum nere i källaren. Så nu har jag målat klart det som skulle målas. Nästa steg är element upp, sedan heltäckningsmatta. När det är klart är det i stort sätt bara att försöka fylla ut rummet med lite möbler.
/ Jennie Orleifson
Jag passade på och spana lite i ladan där vår inomhus-ridvolt kommer att ligga. Vi funderar på om det är möjligt att vara där lite redan nu, utan att behöva göra i ordning så mycket. det är lite svårt att säga, men för lite halt och skrittarbete så ska det kanske kunna fungera.
Linas hästar Bosolanda och Gormur.
Jag har pysslat med mitt rum nere i källaren. Så nu har jag målat klart det som skulle målas. Nästa steg är element upp, sedan heltäckningsmatta. När det är klart är det i stort sätt bara att försöka fylla ut rummet med lite möbler.
/ Jennie Orleifson
Lossas-vår
Nu ska jag gå ut en vända och lossas att det är vår. Solen skiner, luften är varmare, snön smälter bort, vägarna isbelagda..
Men eftersom det bara är januari och vi troligtvis kommer få stå ut med vintern i alla fall fram till mars så får jag nöja mig med att lossas att det är vår i dag! Låt fantasin flöda.
"Oändlig kärlek är den enda sanningen, allt annat är en illusion."
Så det kanske egentligen inte alls är vinter, eller?
/ Jennie Orleifson
Longering
I dag har det varit hårdträning av först Maja och sedan Gormur och givetvis mig också. Lina har longerad båda hästarna och jag har suttit på för att få träna på min hjälpgivning och sits. Maja hade kandar, kapson och sadel. Gormur hade kandar och kapson.
Maja var jätte duktig och kämpade på. Hon var på bra humör för att vara hon och det var ett väldigt kul och intressant arbete.
Gormur var betydligt svårare han är lite mindre så det är svårt att känna ibland när det händer grejer i hans kropp för att det händer så lite, känns det som. Med vi fick igenom det mesta efter lite, ibland mycket, om och men.
Nu i eftermiddag väntar en promenad med Roccos som fick plumsa i djup och jobbig snö i går. Så i dag blir det bara en ordentlig ben- och ryggsträckare. I morgon blir det longering med ryttare för honom med.
Bosolanda ska också longeras, utan ryttare. Det ska bli lite intressant eftersom jag inte jobbat henne på länge.
Är lite trött i kroppen men det får man lov att vara ibland har jag hört :)
Sitsträning på Ekeskogs hösten 2010 för Mariana Melin. "Bli oberoende på hästryggen"
/ Jennie Orleifson
Maja var jätte duktig och kämpade på. Hon var på bra humör för att vara hon och det var ett väldigt kul och intressant arbete.
Gormur var betydligt svårare han är lite mindre så det är svårt att känna ibland när det händer grejer i hans kropp för att det händer så lite, känns det som. Med vi fick igenom det mesta efter lite, ibland mycket, om och men.
Nu i eftermiddag väntar en promenad med Roccos som fick plumsa i djup och jobbig snö i går. Så i dag blir det bara en ordentlig ben- och ryggsträckare. I morgon blir det longering med ryttare för honom med.
Bosolanda ska också longeras, utan ryttare. Det ska bli lite intressant eftersom jag inte jobbat henne på länge.
Är lite trött i kroppen men det får man lov att vara ibland har jag hört :)
Sitsträning på Ekeskogs hösten 2010 för Mariana Melin. "Bli oberoende på hästryggen"
/ Jennie Orleifson
Easy
Känner att saknaden av Easy har börjat växa igen, så nu sitter jag och plågar mig själv genom att titta på bilder på honom. Vilket inte gör det hela ett dugg bättre.
/ Jennie Orleifson
Torsdag
Det börjar kännas att det varit mycket på gården nu. Både i kropp och sinne. Men nu väntar några något lugnare dagar.
Jag har tappat lite arbetsinspiration när det gäller häst träningen, trots att det går bra.
Har lånat en stång av Lina till Maja som hon trivs bra på.
Det är en vanlig rak stång, sådant som ofta används på tävling. På något konstigt vis så har Lina lyckats hitta en i storlek 11,5. Vet inte hur det gick till för själv har jag bara sett dom i storlek 12,5 och uppåt (okej, kollade runt lite nu och hittade faktiskt EN hemsida som hade från 11,5 och uppåt. Men det är ovanligt). Vilket jag tycker är både dumt och märkligt. Många hästar, även stora, har både 11,5 och 10,5 i storlek.
Jag har tappat lite arbetsinspiration när det gäller häst träningen, trots att det går bra.
Har lånat en stång av Lina till Maja som hon trivs bra på.
Det är en vanlig rak stång, sådant som ofta används på tävling. På något konstigt vis så har Lina lyckats hitta en i storlek 11,5. Vet inte hur det gick till för själv har jag bara sett dom i storlek 12,5 och uppåt (okej, kollade runt lite nu och hittade faktiskt EN hemsida som hade från 11,5 och uppåt. Men det är ovanligt). Vilket jag tycker är både dumt och märkligt. Många hästar, även stora, har både 11,5 och 10,5 i storlek.
Tillbaka till mitt oinspirerade sinne.. Jag tror att det har och göra med dels det lite jobbiga underlaget, även kallt snö, och dels att jag inte har något konkret lite mer kortsiktigt mål klart för mig. Men Det ska nog lossna snart.
/ Jennie Orleifson
/ Jennie Orleifson
Kissekatten
Gick i säng tidigt i går och lyckades planea in så jag skulle på en timmes extra sömn på morgonen. Tio timmar räknade jag på att det skulle landa på. Jag var så trött, men det var inte katten som tyckte att det skulle busas i massor.. På morgonen vaknade jag till och från och kände mig inte så utvilad som jag hoppats på.. Men nu känns det rätt okej och jag och Lina ska ut och förbereda hästarna för ridgruppen som kommer från Västerås nu om en liten stund.
Här är min lilla kisse som inte fått något namn ännu.
/ Jennie Orleifson
Här är min lilla kisse som inte fått något namn ännu.
/ Jennie Orleifson
Mot Norberg
Om en liten stund bär det av för mig mot Bergslagens folkhögskola i Norberg. Så får vi se om jag kör vilse ;)
/ Jennie Orleifson
/ Jennie Orleifson
Verkning
Ylva kom som planerat och fixade Gormurs hovar. Sedan hjälptes vi åt med Maja. Hon var väldigt duktig och jag tycker att det har blivit en gnutta bättre från gång till gång. Jag fick verka med Ylvas guidning och det var skönt att faktiskt kunna jobba lite mer ordentligt. Bakhovarna får dock vänta till senare tillfälle.
/ Jennie Orleifson
/ Jennie Orleifson
Bokföring
Idag har det inte blivit någon hästträning utan massa bokföring så det snurrar i hela huvudet.
Katten har hjälpt till så mycket hon har kunnat och bitit många fina hål i diverse papper.
Har börjat fundera på lite olika namn till lillflickan. Hon kan ju inte gå odöpt hur länge som helst.
Om en liten stund kommer Ylva. Då ska vi verka lite hästhovar och sen ska jag kvällsfodra.
Huset hemma i Levide.
/ Jennie Orleifson
Katten har hjälpt till så mycket hon har kunnat och bitit många fina hål i diverse papper.
Har börjat fundera på lite olika namn till lillflickan. Hon kan ju inte gå odöpt hur länge som helst.
Om en liten stund kommer Ylva. Då ska vi verka lite hästhovar och sen ska jag kvällsfodra.
Huset hemma i Levide.
/ Jennie Orleifson
Måndag
Det blåser och det lockar inte så hemskt mycket att gå ut.
I går töade de en massa och det ryktas att de ska bli samma sak i dag. Då kommer man väl få ha skridskor när man går ut i framtiden, när det frusit på igen.
Men det tjänar ingenting till att gräma sig över vädret. Det är som det är och man får göra det bästa av det.
Kattungen busar runt som en liten tok, som kattungar ska göra.
/ Jennie Orleifson
I går töade de en massa och det ryktas att de ska bli samma sak i dag. Då kommer man väl få ha skridskor när man går ut i framtiden, när det frusit på igen.
Men det tjänar ingenting till att gräma sig över vädret. Det är som det är och man får göra det bästa av det.
Kattungen busar runt som en liten tok, som kattungar ska göra.
/ Jennie Orleifson
Katt
Jennie ska få en kattunge :)
