Maestro, "min" vita prins
Jag sitter just nu och saknar Maestro ganska mycket.
Förut var det Easy som tog upp alla min saknad. Men nu när jag vet att han kommer hit så är det inte så farligt, och saknaden har glidigt över till Maestro.
Maestro var "min" häst. Han kom till Ekeskogs medans jag var praktikant där. Jag skulle jobba med honom under den tiden och se om det var en häst jag ville ha. Så när han anlände så räknades han som min häst. Han var aldrig min på papper men i hjärtat var han det. Ändå valde jag bort honom och tog med mig Maja hem, efter några månaders velande fram och tillbaka mellan dem.
Maestro hade mycket skit i bagaget, och även när han slappnade av lite grann så var han jätte spänd. Ibland när man ledde honom från hagen kastade han sig bakåt och galopperad iväg. Samma sak om man försökte rida ut själv. Han stressade upp sig av att stå inne i stallet, eller om det blåste. Eller för vad som helst. Men trots hans stora problem så hade han en stor tillgivenhet till mig, och även andra människor. Han ville vara med och var väldigt social.
Det jag tror gjorde att jag valde Maja i stället var vägandet mellan deras fysiska förmågor. Maja hade bättre ridhäst-kropp, och troligtvis friskare. Förmågan att vara själv och även möjligheten att rida ut spelade roll.
Jag ångrar inte valet av Maja, jag tycker verkligen om den hästen. Och med de förutsättningarna jag hade då hemma i Levide så var Maja helt klart bäst lämpad.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle ha varit om jag hade valt Maestro.
Maestro var en häst som jag verkligen trodde på. Under all stress och smärta fanns en häst som skulle hoppa till månen för mig om jag bad honom. Han skulle göra vad som helst och han skulle vara min vackra vita sagohäst.
Jag tror fortfarande det.
Det är nog därför han dyker upp så mycket i mina tankar nu. Jag bor på en hästgård och har helt andra förutsättningar än när jag bodde i Levide. Jag känner mig lite besviken, sur, irriterrad på mig själv över att ha valt bort en häst som kommit in i hjärtat på det viset. Ni vet, den som det klickade med från först stund. Där det var kärlek vid första ögonkastet. Samtidigt som jag vet att det var ett klokt och bra val. Och som sagt så ångrar jag inte valet av Maja, men önskade just nu att jag kunde ha båda två.
Jag saknar en häst som alltid vill vara med mig, som alltid kommer fram i hagen och frågar vad vi ska göra nu, en som blir glad av att komma till ridbanan och är uppmärksam på uppgifterna. Som litar på mig när jag säger att det inte är någon fara och ta sig fram över stock och sten för mig. Innerst inne tror jag att Maestro kan bli en sån häst. Med hjälp av tid, tålamod, vänlighet, kärlek, omvårdnad och behandlingar.
I hemlighet funderar jag på om, och i så fall när, det skulle kunna vara möjligt att ta hit honom. Ge honom en till chans. Hjälpa honom att må bra och trivas i sin egen kropp och huvud.
Jag vet att han har det bra på Ekeskogs, men jag saknar honom..
/ Jennie Orleifson
Förut var det Easy som tog upp alla min saknad. Men nu när jag vet att han kommer hit så är det inte så farligt, och saknaden har glidigt över till Maestro.
Maestro var "min" häst. Han kom till Ekeskogs medans jag var praktikant där. Jag skulle jobba med honom under den tiden och se om det var en häst jag ville ha. Så när han anlände så räknades han som min häst. Han var aldrig min på papper men i hjärtat var han det. Ändå valde jag bort honom och tog med mig Maja hem, efter några månaders velande fram och tillbaka mellan dem.
Maestro hade mycket skit i bagaget, och även när han slappnade av lite grann så var han jätte spänd. Ibland när man ledde honom från hagen kastade han sig bakåt och galopperad iväg. Samma sak om man försökte rida ut själv. Han stressade upp sig av att stå inne i stallet, eller om det blåste. Eller för vad som helst. Men trots hans stora problem så hade han en stor tillgivenhet till mig, och även andra människor. Han ville vara med och var väldigt social.
Det jag tror gjorde att jag valde Maja i stället var vägandet mellan deras fysiska förmågor. Maja hade bättre ridhäst-kropp, och troligtvis friskare. Förmågan att vara själv och även möjligheten att rida ut spelade roll.
Jag ångrar inte valet av Maja, jag tycker verkligen om den hästen. Och med de förutsättningarna jag hade då hemma i Levide så var Maja helt klart bäst lämpad.
Men jag kan ändå inte låta bli att undra hur det skulle ha varit om jag hade valt Maestro.
Maestro var en häst som jag verkligen trodde på. Under all stress och smärta fanns en häst som skulle hoppa till månen för mig om jag bad honom. Han skulle göra vad som helst och han skulle vara min vackra vita sagohäst.
Jag tror fortfarande det.
Det är nog därför han dyker upp så mycket i mina tankar nu. Jag bor på en hästgård och har helt andra förutsättningar än när jag bodde i Levide. Jag känner mig lite besviken, sur, irriterrad på mig själv över att ha valt bort en häst som kommit in i hjärtat på det viset. Ni vet, den som det klickade med från först stund. Där det var kärlek vid första ögonkastet. Samtidigt som jag vet att det var ett klokt och bra val. Och som sagt så ångrar jag inte valet av Maja, men önskade just nu att jag kunde ha båda två.
Jag saknar en häst som alltid vill vara med mig, som alltid kommer fram i hagen och frågar vad vi ska göra nu, en som blir glad av att komma till ridbanan och är uppmärksam på uppgifterna. Som litar på mig när jag säger att det inte är någon fara och ta sig fram över stock och sten för mig. Innerst inne tror jag att Maestro kan bli en sån häst. Med hjälp av tid, tålamod, vänlighet, kärlek, omvårdnad och behandlingar.
I hemlighet funderar jag på om, och i så fall när, det skulle kunna vara möjligt att ta hit honom. Ge honom en till chans. Hjälpa honom att må bra och trivas i sin egen kropp och huvud.
Jag vet att han har det bra på Ekeskogs, men jag saknar honom..
/ Jennie Orleifson
Februari
Sista februari.
Är det i morgon man får lov att skrika vår och kräva att snön försvinner och solen börjar värma mer?
Idag tittar faktiskt solen fram lite bakom disiga moln. Då måste våren vara på gång! Eller?
Den logiska hjärnan säger att det kommer vara vinter ett tag till, har man tur börjar det töa i mars, men ingenting man kan räkna med.
Men kroppen skriker vår så fort solen visar sig och temeperaturen blir lite varmare.
/ Jennie Orleifson
En söndag i februari
Har inte mått så jätte roligt idag, men jag har ändå fått ganska mycket gjort och det känns skönt.
Blev en "familjepromenad" idag med, fast denna gång red jag Maja barbacka. Det var skönt att komma ut lite och Maja hade nog rätt skoj. Tydligen har man rätt okej balans för det gick att sitta kvar utan att riskera att ramla av trotts något bocksprång och en liten stegring. Hon är lite rolig den lilla madamen. Så länge hon håller det på en nivå så at det inte riskerar min säkerhet så får hon gärna busa lite.
I morgon väntar en ny vecka med nya tag!
/ Jennie Orleifson
Blev en "familjepromenad" idag med, fast denna gång red jag Maja barbacka. Det var skönt att komma ut lite och Maja hade nog rätt skoj. Tydligen har man rätt okej balans för det gick att sitta kvar utan att riskera att ramla av trotts något bocksprång och en liten stegring. Hon är lite rolig den lilla madamen. Så länge hon håller det på en nivå så at det inte riskerar min säkerhet så får hon gärna busa lite.
I morgon väntar en ny vecka med nya tag!
/ Jennie Orleifson
Fina Maja
Har varit ganska mycket nu de här dagarna.
Jag och Lina åkte till Örebro i går för att Lina skulle hålla lektioner. Det är två riktigt intressanta ekipage att titta på, så det är alltid roligt att följa med dit.
Vi har även filmat material till Linas distanslektioner. Maja var med och vi visade lite skolor och över gångar mellan de olika skolorna. Hon var fantastiskt duktig och det var underbart att träna henne. Ibland är hon bra fin :)
Även i dag har hon varit väldigt intresserad av att få vara med. Jag skulle egentligen gå ut i hagen för att hämta Roccos men Maja kom så snällt och frågade vad vi skulle hitta på, och vem kan motstå att umgås med sin häst då? Så det blev även idag ett mycket trevligt träningspass.
Efter lunch blev det en liten "familjepromenad". Lina red Gormur, jag red Hallon för första gången, Micke ledde Roccos och hunden Tura busade glatt med. Det var skönt att komma ut lite och roligt att testa Hallon.
/ Jennie Orleifson
Jag och Lina åkte till Örebro i går för att Lina skulle hålla lektioner. Det är två riktigt intressanta ekipage att titta på, så det är alltid roligt att följa med dit.
Vi har även filmat material till Linas distanslektioner. Maja var med och vi visade lite skolor och över gångar mellan de olika skolorna. Hon var fantastiskt duktig och det var underbart att träna henne. Ibland är hon bra fin :)
Även i dag har hon varit väldigt intresserad av att få vara med. Jag skulle egentligen gå ut i hagen för att hämta Roccos men Maja kom så snällt och frågade vad vi skulle hitta på, och vem kan motstå att umgås med sin häst då? Så det blev även idag ett mycket trevligt träningspass.
Efter lunch blev det en liten "familjepromenad". Lina red Gormur, jag red Hallon för första gången, Micke ledde Roccos och hunden Tura busade glatt med. Det var skönt att komma ut lite och roligt att testa Hallon.
/ Jennie Orleifson
Boxplats någon?
Att det ska va så krångligt att hitta boxplats åt en liten häst i ca ett dygn i Nynäshamn..
Är det någon som har stall eller känner någon som har stall i eller en liten bit utanför Nynäshamn?
Är det någon som har stall eller känner någon som har stall i eller en liten bit utanför Nynäshamn?
Lördagen den 5 mars kommer min häst med båten till Nynäshamn. Jag behöver hitta någonstans där han kan stå lördagen till söndagen den 6 mars på eftermiddagen mot kvällen då jag kan komma och hämta honom.
Någon som kan hjälpa?
/ Jennie Orleifson
/ Jennie Orleifson
Marius Schneider
Marius Schneider är en tysk riddare som gjorde sitt riddarprov för Bent Branderup år 2001 med hästen Moonlight.
År 2007 gjorde han även piaffprovet för Bent med hästen Orfeu.
Nu har han på börjat arbetet med Croupade med hästen Warengoo.
Här är en video med hans arbete på kursen för Bent i Holland hos Marijke de Jong.
/ Jennie Orleifson
År 2007 gjorde han även piaffprovet för Bent med hästen Orfeu.
Nu har han på börjat arbetet med Croupade med hästen Warengoo.
Här är en video med hans arbete på kursen för Bent i Holland hos Marijke de Jong.
/ Jennie Orleifson
Hemsida
Nu har jag äntligen köpt en egen domän!
Jag har hållt på med att försöka koppla min nya mailadress till Microsoft Outlook, men den verkar inte vilja samarbeta. Kanske är inte mitt konto fullt aktiverat?
Nästa steg, som dock får vänta tills jag har tillgång till lite hjälp är att koppla domänen till wordpress så jag kan börja bygga min egna hemsida.
Och jag lovar att annonsera stort här när den är klar för invigning ;)
Det kommer inte gå att missa här!
/ Jennie Orleifson
Jag har hållt på med att försöka koppla min nya mailadress till Microsoft Outlook, men den verkar inte vilja samarbeta. Kanske är inte mitt konto fullt aktiverat?
Nästa steg, som dock får vänta tills jag har tillgång till lite hjälp är att koppla domänen till wordpress så jag kan börja bygga min egna hemsida.
Och jag lovar att annonsera stort här när den är klar för invigning ;)
Det kommer inte gå att missa här!
/ Jennie Orleifson
Dagens hurra!
Dagens:
Jennie (det vill säga jag) kvällsfodrar hästarna med småbalar av hö.
Jennie lägger balarna i en skottkärra och kör till hönätet som ska fyllas.
Hon klipper upp snörena och börjar fylla nätet.
Jennie proppar nätet fullt.
Hon är klar och har tråcklat igen ifyllningshålet och ska köra tillbaka till stallet.
Upptäcker att saxen är BORTA.
Funderar på om hästar äter sax.
Börjar leta.
Letar på marken i pannlampans svaga sken utan resultat.
Jennie får tråckla upp nätet igen och börja rota.
Hon finner inte saxen.
Hon fortsätter att rota.
Och rota lite till.
Till slut finner hon saxen i nätet mitt i höet..
/ Jennie Orleifson
Jennie (det vill säga jag) kvällsfodrar hästarna med småbalar av hö.
Jennie lägger balarna i en skottkärra och kör till hönätet som ska fyllas.
Hon klipper upp snörena och börjar fylla nätet.
Jennie proppar nätet fullt.
Hon är klar och har tråcklat igen ifyllningshålet och ska köra tillbaka till stallet.
Upptäcker att saxen är BORTA.
Funderar på om hästar äter sax.
Börjar leta.
Letar på marken i pannlampans svaga sken utan resultat.
Jennie får tråckla upp nätet igen och börja rota.
Hon finner inte saxen.
Hon fortsätter att rota.
Och rota lite till.
Till slut finner hon saxen i nätet mitt i höet..
/ Jennie Orleifson
Alla kungens hästar
"Om man kommunicerar med vilda hästar, talar de sällan om ledarskap. Men de talar ofta om överlevnad."
Citat ur Alla kungens hästar
Jag håller på med att läsa Emelie Cajsdotters bok "Alla kungens hästar".
Den sätter lite snurr på tankeverksamheten. Den har fått mig att fundera lite extra på relationen mellan häst och människa, över hästars beteenden men även om mig själv.
Något hon skriver om när hon beskriver en flock är att det inte finns någon flockledare. Alla i flocken har sin egna arbetsuppgift som har med deras personlighet att göra och alla tillför någonting för att flocken ska fungera och överleva.
"För ett flyktdjur är det nödvändigt att i god tid upptäcka en eventuell fara, och när så sker, redan vara i rörelse. Då allt detta händer inom loppet av en sekund, finns det inte tid för tvivel eller inbördes osämja. Varje flockmedel måste veta sin plats."
Något hon skriver om när hon beskriver en flock är att det inte finns någon flockledare. Alla i flocken har sin egna arbetsuppgift som har med deras personlighet att göra och alla tillför någonting för att flocken ska fungera och överleva.
"För ett flyktdjur är det nödvändigt att i god tid upptäcka en eventuell fara, och när så sker, redan vara i rörelse. Då allt detta händer inom loppet av en sekund, finns det inte tid för tvivel eller inbördes osämja. Varje flockmedel måste veta sin plats."
Bråk kan uppstå om man släpper ihop hästar med liknande personlighet där båda "vill åt" samma position. Det kan även uppstå konflikter när hästarna ifrågasätter varandras förmågor för att försäkra sig om att hästen är på rätt position.
Jag är helt med på det här och tycker att det låter förnuftigt, att det inte finns någon flockledare utan alla jobbar som ett team med olika positioner som de är bra på.
Några av positionerna är:
Spejare, denna häst ser man ofta i täten. Spejarens uppgift är att upptäcka faror och varna andra. Denna position kräver snabbhet, omedelbara reflexer och förmågan att kunna fatta rationella beslut. Spejaren är ofta ett sto med mycket erfarenhet.
Försvarare, denna häst ska se till att försvara flocken genom direkt angrepp om spejaren misslyckas med sin uppgift. Försvararens uppgift är också att samla och ena flocken. Det krävs styrka och det är ofta en hingst på denna position.
Vi människor utser oftast Spejaren eller Försvararen till flockledare.
"Dessa positioner är direkt knutna till flockens överlevnad, samt innebär en stor fysisk ansträgning. Om tillgången till föda är begränsad, måste de följaktligen äta först."
Jag är helt med på det här och tycker att det låter förnuftigt, att det inte finns någon flockledare utan alla jobbar som ett team med olika positioner som de är bra på.
Några av positionerna är:
Spejare, denna häst ser man ofta i täten. Spejarens uppgift är att upptäcka faror och varna andra. Denna position kräver snabbhet, omedelbara reflexer och förmågan att kunna fatta rationella beslut. Spejaren är ofta ett sto med mycket erfarenhet.
Försvarare, denna häst ska se till att försvara flocken genom direkt angrepp om spejaren misslyckas med sin uppgift. Försvararens uppgift är också att samla och ena flocken. Det krävs styrka och det är ofta en hingst på denna position.
Vi människor utser oftast Spejaren eller Försvararen till flockledare.
"Dessa positioner är direkt knutna till flockens överlevnad, samt innebär en stor fysisk ansträgning. Om tillgången till föda är begränsad, måste de följaktligen äta först."
Omhändertagare och fostrare, denna position innebär att ta hand om de unga eller skadade flockmedlemarna.
Det finns även minnesbärare, Koordinator och många många fler.
/ Jennie Orleifson
Det finns även minnesbärare, Koordinator och många många fler.
/ Jennie Orleifson
Hö och skolor
I kväll kommer sista lasset med hö. Så nu blir det en stunds slit för att få upp allt på höloftet. Men det kommer kännas skönt att ha allting på plats.
Jobbade Roccos vid hand i dag. Vi jobbar kort men effektiva pass, för att inte överbelasta hans kropp.
Vi jobbade med öppna och sluta. Öppnan går rätt okej, men finns en del att jobba med.
Slutan tycker han är riktigt jobbigt och han blir lätt lite frustrerad. Han vet vad han ska göra men han vet inte hur han ska få sin kropp att göra det. Men efter en stunds tragglande så föll polleten ner och det lossnade ett snäpp. Vi avslutade där och det ska bli intressant att se vad han säger nästa gång vi jobbar vidare med det.
Jobbade Maja en stund med skolorna från mark och från ryggen. Vi har jobbat mest med öppna och sluta. Men i dag gjorde vi även den diagonala slutan från marken.
/ Jennie Orleifson
Jobbade Roccos vid hand i dag. Vi jobbar kort men effektiva pass, för att inte överbelasta hans kropp.
Vi jobbade med öppna och sluta. Öppnan går rätt okej, men finns en del att jobba med.
Slutan tycker han är riktigt jobbigt och han blir lätt lite frustrerad. Han vet vad han ska göra men han vet inte hur han ska få sin kropp att göra det. Men efter en stunds tragglande så föll polleten ner och det lossnade ett snäpp. Vi avslutade där och det ska bli intressant att se vad han säger nästa gång vi jobbar vidare med det.
Jobbade Maja en stund med skolorna från mark och från ryggen. Vi har jobbat mest med öppna och sluta. Men i dag gjorde vi även den diagonala slutan från marken.
/ Jennie Orleifson
Hov-verkning och stångbett
Nu i eftermiddag har Ylva varit här för att coucha mig i hov-verkningen och även verka någon hov själv.
Det är väldigt skönt att vara två så man kan köra varannan hov. Är man själv blir det lätt väldigt jobbigt.
Maja och Gormur var dagens hästar. Gormur tyckte det var tråkigt och försökte hitta på lite av varje för att slippa.
Maja var jätte duktig. Stod snällare än Gormur. Det var så skönt att faktiskt kunna stå och jobba med hoven ordentligt utan att hon försöker rycka åt sig den. Det har verkligen hänt någonting i denna häst. Hon känns mer i balans.
(Bilden är här ifrån)
Jag har även provat lite olika stångbett på Maja nu.
Lite annat utseende än den på bilden, men samma inverkan. Påminnde väldigt mycket om det vanliga tävlingskandaret. Så när det är dags för eget inköp av stång så lutar det åt att det blir en sån här.
Men tillsvidare tränar vi nog på med tävlingskandaret.
/ Jennie Orleifson
Det är väldigt skönt att vara två så man kan köra varannan hov. Är man själv blir det lätt väldigt jobbigt.
Maja och Gormur var dagens hästar. Gormur tyckte det var tråkigt och försökte hitta på lite av varje för att slippa.
Maja var jätte duktig. Stod snällare än Gormur. Det var så skönt att faktiskt kunna stå och jobba med hoven ordentligt utan att hon försöker rycka åt sig den. Det har verkligen hänt någonting i denna häst. Hon känns mer i balans.
(Bilden är här ifrån)
Jag har även provat lite olika stångbett på Maja nu.
Vi började med en Alta-Escuela stång:
(Bilden är här ifrån)
Den fungerade inte alls. Det tog alldeles för lång tid för signalerna att gå fram till Maja. Den var för seg och långsam helt enkelt.
Nästa var ett vanligt tävlingskandar:
(Bilden är här ifrån)
Den fungerade inte alls. Det tog alldeles för lång tid för signalerna att gå fram till Maja. Den var för seg och långsam helt enkelt.
Nästa var ett vanligt tävlingskandar:
(Bilden är här ifrån)
Mundelen är något smalare än bettet på bilden. Det här bettet med raka ganska korta skänklar har passat väldigt bra på Maja och vi trivs bra med det.
Vi har även provat en Akademisk stång:
(Bilden är här ifrån)
Den här tyckte jag kändes lite för skarpt för våran smak, kanske lite för svår för min utbildningsnivå.
Har ridit en del med den här tidigare på andra hästar och trivs bra med den. Men för att den ska passa mig och Maja behövs nog lite högre utbildning.
Sist men inte minst provade vi en Spansk stång:
(Bilden är här ifrån)
Mundelen är något smalare än bettet på bilden. Det här bettet med raka ganska korta skänklar har passat väldigt bra på Maja och vi trivs bra med det.
Vi har även provat en Akademisk stång:
(Bilden är här ifrån)
Den här tyckte jag kändes lite för skarpt för våran smak, kanske lite för svår för min utbildningsnivå.
Har ridit en del med den här tidigare på andra hästar och trivs bra med den. Men för att den ska passa mig och Maja behövs nog lite högre utbildning.
Sist men inte minst provade vi en Spansk stång:
(Bilden är här ifrån)
Lite annat utseende än den på bilden, men samma inverkan. Påminnde väldigt mycket om det vanliga tävlingskandaret. Så när det är dags för eget inköp av stång så lutar det åt att det blir en sån här.
Men tillsvidare tränar vi nog på med tävlingskandaret.
/ Jennie Orleifson
Nogrannhet
Känner mig lite piggar i dag faktiskt.
Orkade jobba igenom Maja ordentligt. Kändes som att arbetet vid hand gick bättre än vanligt. Vi jobbade med nogrannhet i skolorna, vilket Maja tyckte var väldigt jobbigt. Men vi kämpade på bra.
Kändes bra att få jobba igenom dem. Tidigare har jag nöjt mig med halvdana skolor även fast jag eftersträvar betydligt bättre kvalité.
Jag kan bara säga att det är guldvärt att ibland bara avbryta, stanna upp, och tänka efter. Jag har givit hästen mina signaler för öppna, ändå får jag inte en klok öppna.
Vad får jag?
Vad får jag inte?
Hur ska jag göra för att få det som saknas?
Och hur ska jag göra det utan att tappa det jag redan har?
Jag får använda mina teoretiska kunskaper och praktiska och försök igen. Våga avbryta för att börja om och få det rätt.
Avslutade med lite ridning. Gick bra i början men mot slutet gick det lite sämre. Jag tycker att jag känner igen det, det är inte första gången som ridningen går bra i början och dålig mot slutet. Så nu har jag kommit fram till att ridpassen ska bli kortare. Det kan vara så att jag håller på lite för länge eller att traven, som jag ofta lägger i slutet av passet, stressar upp henne. Vi får testa och se helt enkelt.
Maja vintern -10 på Ekeskogs
Nu blir det att fortsätta att vila och slappa. Får försöka få lite fredagsmys-stämning här.
/ Jennie Orleifson
Orkade jobba igenom Maja ordentligt. Kändes som att arbetet vid hand gick bättre än vanligt. Vi jobbade med nogrannhet i skolorna, vilket Maja tyckte var väldigt jobbigt. Men vi kämpade på bra.
Kändes bra att få jobba igenom dem. Tidigare har jag nöjt mig med halvdana skolor även fast jag eftersträvar betydligt bättre kvalité.
Jag kan bara säga att det är guldvärt att ibland bara avbryta, stanna upp, och tänka efter. Jag har givit hästen mina signaler för öppna, ändå får jag inte en klok öppna.
Vad får jag?
Vad får jag inte?
Hur ska jag göra för att få det som saknas?
Och hur ska jag göra det utan att tappa det jag redan har?
Jag får använda mina teoretiska kunskaper och praktiska och försök igen. Våga avbryta för att börja om och få det rätt.
Avslutade med lite ridning. Gick bra i början men mot slutet gick det lite sämre. Jag tycker att jag känner igen det, det är inte första gången som ridningen går bra i början och dålig mot slutet. Så nu har jag kommit fram till att ridpassen ska bli kortare. Det kan vara så att jag håller på lite för länge eller att traven, som jag ofta lägger i slutet av passet, stressar upp henne. Vi får testa och se helt enkelt.
Maja vintern -10 på Ekeskogs
Nu blir det att fortsätta att vila och slappa. Får försöka få lite fredagsmys-stämning här.
/ Jennie Orleifson
17 februari
Jag överlevde gårdagen, även om det kändes kämpigt vissa stunder. Idag är det lite bättre men fortfarande inte bra. Kan man inte ringa och avboka sjukdomen? Det hade varit smidigt.
När jag var frisk och i gång med hästträningen så skrev jag mycket om diagonaliseringen av skritten. Här är en kort liten film som kan förklara lite granna vad det innebär:
Jag och Maja på filmen.
När jag var frisk och i gång med hästträningen så skrev jag mycket om diagonaliseringen av skritten. Här är en kort liten film som kan förklara lite granna vad det innebär:
Jag och Maja på filmen.
/ Jennie Orleifson
Levade-test
Corinna Schubert, en tysk riddare ansluten till Knighthood of the academic art of ridning.
Här ser ni hennes Levade-test.
/ Jennie Orleifson
Här ser ni hennes Levade-test.
/ Jennie Orleifson
Kindkedjor
Önskar köpa kindkedjor, gärna av Akademisk modell, men allt av intresse.
Någon som har? Maila (eller komentera här) gärna modell, pris och en bild hade varit bra.
/ Jennie Orleifson
Någon som har? Maila (eller komentera här) gärna modell, pris och en bild hade varit bra.
/ Jennie Orleifson
På väg mot sjuk
Trodde att jag var frisk, nästan i alla fall. Har orkat gjort ganska mycket om dagarna. Men i kväll så har jag fått ont i halsen igen och känner mig lite små febrig.
Så nu ska jag försöka släppa alla måsten som ger mig dåligt samvete och lägga energin på att bli frisk!
/ Jennie Orleifson
Så nu ska jag försöka släppa alla måsten som ger mig dåligt samvete och lägga energin på att bli frisk!
/ Jennie Orleifson
Lycka.
Lycka i själen.
Fick reda på i går att Easy kommer kunna komma över till Nynäshamn den 5 mars om det inte blir någon konstig ändring eller annat knas. Vilken lycka att även veta ett datum, inte bara veta att han kommer utan även när.
Går dagen var en lång men bra dag. Det kändes redan när jag vaknade på morgon.
Var med Lina på lektioner och tränade Roccos och Maja på kvällen inne på ridvolten.
Det gick riktigt bra med båda. Jag var lugn och stabil och dom var lugna och stabila, för det mesta.
Maja var dock tydlig med att visa att hon hade något viktigt att säga. Hon högg mycket och blev riktigt sur när jag satte upp barbacka på henne. Men när jag inte bad henne att sluta utan lyssnade på det och jobbade vidare så gick det riktigt bra. Red barbacka med bara kapsonen. Har inte kunnat göra det klokt sedan en vecka innan jul ungefär. Då gick det jättre bra. Men när jag kom hem från min julledighet så gick det inte alls. Hon var jätte tung i handen. Det har dock fungerat väldigt bra med stång och kapson. Men i går kunde jag alltså rida ordentligt i bara kapsonen.
Idag är en stor städar dag för min del. Har diskat hela förmiddagen och är ändå inte klar.. Efter lunchen ska jag nog gå en promenad med Roccos för att ventilera lite för att orka ta itu med resten.
/ Jennie Orleifson
Var med Lina på lektioner och tränade Roccos och Maja på kvällen inne på ridvolten.
Det gick riktigt bra med båda. Jag var lugn och stabil och dom var lugna och stabila, för det mesta.
Maja var dock tydlig med att visa att hon hade något viktigt att säga. Hon högg mycket och blev riktigt sur när jag satte upp barbacka på henne. Men när jag inte bad henne att sluta utan lyssnade på det och jobbade vidare så gick det riktigt bra. Red barbacka med bara kapsonen. Har inte kunnat göra det klokt sedan en vecka innan jul ungefär. Då gick det jättre bra. Men när jag kom hem från min julledighet så gick det inte alls. Hon var jätte tung i handen. Det har dock fungerat väldigt bra med stång och kapson. Men i går kunde jag alltså rida ordentligt i bara kapsonen.
Idag är en stor städar dag för min del. Har diskat hela förmiddagen och är ändå inte klar.. Efter lunchen ska jag nog gå en promenad med Roccos för att ventilera lite för att orka ta itu med resten.
/ Jennie Orleifson
Våren
Jag saknar bar mark, mindre hårig häst, färre antal kläder, värme.
Kommer bara våren, försvinner bara snön och kylan. Då, då löser sig allt. Då blir allt bra. Då lösers sig alla världsproblem.
Så känns det varje vinter när jag inväntar våren. När jag är trött på vintern och vill ha vår. När jag har kämpat på månad efter månad och tycker att snön har gjort livet svårare än det nödvändigtvis behöver vara.
Jag tror varje år att jag kommer bli lycklig och leva utan bekymmer bara våren kommer. Bara snön försvinner.
Och visst blir tillvaron lite bättre och lite lättare. Men jag har en viss förmåga att glömma att även om våren kommer så blir det inte total frid i kropp och själ, ingen världsfred. Även om man skulle så önska.
Men hur mycket min logiska hjärna än talar om för mig att precis allt inte kommer att lösa sig så kan jag inte låta bli att hoppas, tro och drömma om den underbara våren som kommer göra mitt liv lyckligt :)
/ Jennie Orleifson
Speciell dag
I dag är en dag där allt kan hända.
Det blåser snöstorm ute och snön är överallt. Dagen började med att jag hittade en liten olycka från katten på golvet..
Morgonen fortsätter.
Jag gick ut till gödselstacken där det ligger två stora snövallar. Som tur var så skulle jag bara tömma en hink och inte en skottkärra (som jag inte har en aning om hur den skulle kunna ta sig fram).
Tömmer hinken.
Vände mig om och ser att dörren blåst till. Dörren som man bara kan öppna från insidan..
Jag fick gå runt hela stallbyggnaden, i halvmeter (kändes som en meter, minst!) djup snö.
Sen var det dags att fodra hö.
Skottkärran körde fast i snön..
Fick bära balarna.
Morgonen har heltklart varit speciell och händelserik. Det blir spännande att se hur dagen utvecklas.
/ Jennie Orleifson
Morgonen fortsätter.
Jag gick ut till gödselstacken där det ligger två stora snövallar. Som tur var så skulle jag bara tömma en hink och inte en skottkärra (som jag inte har en aning om hur den skulle kunna ta sig fram).
Tömmer hinken.
Vände mig om och ser att dörren blåst till. Dörren som man bara kan öppna från insidan..
Jag fick gå runt hela stallbyggnaden, i halvmeter (kändes som en meter, minst!) djup snö.
Sen var det dags att fodra hö.
Skottkärran körde fast i snön..
Fick bära balarna.
Morgonen har heltklart varit speciell och händelserik. Det blir spännande att se hur dagen utvecklas.
/ Jennie Orleifson
På väg mot frisk
I dag känner jag mig faktiskt ganska pigg. Har varit i skolan på förmiddagen och tänkte träna någon häst nu på eftermiddagen.
Att inte träna eller rida hästarna utan i stället ligga nerbäddad på en soffa och må dålig medans man surfar runt på nätet och hittar massor av inspirerande hemsidor, filmer, bilder och texter gör att man vill springa ut och ta första bästa häst man hitta och börja jobba.
Jag är väldigt sugen att komma igång med Maja igen. Finns så mycket jag vill testa men även jobba vidare med.
Sen säger mitt samvete att jag måste träna Roccos. Det är inte så att jag inte vill. Men tiden räcker inte alltid till och nu när jag legat sjuk så har orken inte funnits. Även vädret har ställt till med lite problem när det gäller träningen av hästarna.
Jag ser på honom i hagen att han fallit tillbaka lite till sitt tjuriga beteende igen. Han är inte riktigt lycklig.
Men det är bara att kämpa på och försöka jobba med vädret och inte mot det.
/ Jennie Orleifson
Att inte träna eller rida hästarna utan i stället ligga nerbäddad på en soffa och må dålig medans man surfar runt på nätet och hittar massor av inspirerande hemsidor, filmer, bilder och texter gör att man vill springa ut och ta första bästa häst man hitta och börja jobba.
Jag är väldigt sugen att komma igång med Maja igen. Finns så mycket jag vill testa men även jobba vidare med.
Sen säger mitt samvete att jag måste träna Roccos. Det är inte så att jag inte vill. Men tiden räcker inte alltid till och nu när jag legat sjuk så har orken inte funnits. Även vädret har ställt till med lite problem när det gäller träningen av hästarna.
Jag ser på honom i hagen att han fallit tillbaka lite till sitt tjuriga beteende igen. Han är inte riktigt lycklig.
Men det är bara att kämpa på och försöka jobba med vädret och inte mot det.
/ Jennie Orleifson
Vi ser
Vi vet att ni tittar på oss
Att bara vara, att låta sig uppslukas av skeendet i stunden. Nu, just nu, det är nu det händer. Bara du och jag, Pål, det är bara du och jag just nu, men vi vet att ni finns där och tittar på oss. Vi säger det bara så att ni också ska veta att vi ser er.
Snubblade över hemsidan Horseinspiration där texten ovan kommer i från.
Fina tänkvärda ord och texter. Specielt texten Tillit.
/ Jennie Orleifson
Rastlös
Jag hade glömt hur rastlös jag blir av att ta det lugnt för många dagar i sträck.
Det är okej några dagar, speciellt när man är frisk. Men flera dagar av seghet när man är sjuk gör mig rastlös.
Efter lunch kände jag bara att jag måste bort. Så barbacka i repgrimma bar det i väg med Maja. Det var skönt att rensa huvudet lite och kroppen tyckte nog att det var rätt okej med frisk luft.
Lite för mycket energi tog det kanske från mig, men det var det värt. Jag överlevde ju kvällsfodringen även denna kväll även om det var lite segt.
/ Jennie Orleifson
Det är okej några dagar, speciellt när man är frisk. Men flera dagar av seghet när man är sjuk gör mig rastlös.
Efter lunch kände jag bara att jag måste bort. Så barbacka i repgrimma bar det i väg med Maja. Det var skönt att rensa huvudet lite och kroppen tyckte nog att det var rätt okej med frisk luft.
Lite för mycket energi tog det kanske från mig, men det var det värt. Jag överlevde ju kvällsfodringen även denna kväll även om det var lite segt.
/ Jennie Orleifson
Youtube
Vad gör man när man känner sig lite hängig och små seg och inte har några tv-kanaler? Man hamnar på Youtube ^^
Och där kan man ju verkligen hitta allt.
/ Jennie Orleifson
Och där kan man ju verkligen hitta allt.
/ Jennie Orleifson
Sjukling
I dag är soff-dag nummer två. Troligtvis en förkylning på gång och jag känner mig inte pigg alls. Även natten har spenderats på soffan, utan katt. Kände att jag behövde få sova ostört och eftersom katten tycker att det är lagom att vakna och hålla låda mellan kl 06.00 och 07.00 så kändes det bäst att vara på säkra sidan. Så katten fick sova själv på mitt rum och jag på soffan ^^ Och jag fick en ordentlig väl behövd sömn.
Dagens arbetsinsats har varit att fodra och hjälpa till vid lite behandlingar.
Therese Lidén har varit ute och klämt, känt och tittat på några av våra hästar. Det blev även lite sadelprovning. Alltid lika kul och intressant när hon kommer ut och jag tror att hästarna var lika nöjda som vi människor.
Efter det besöket så tog energin slut, så nu är det soffan som gäller och att ladda batterierna, hoppas på att huvudvärken blir mindre och att man mår bättre i morgon!
/ Jennie Orleifson
Dagens arbetsinsats har varit att fodra och hjälpa till vid lite behandlingar.
Therese Lidén har varit ute och klämt, känt och tittat på några av våra hästar. Det blev även lite sadelprovning. Alltid lika kul och intressant när hon kommer ut och jag tror att hästarna var lika nöjda som vi människor.
Efter det besöket så tog energin slut, så nu är det soffan som gäller och att ladda batterierna, hoppas på att huvudvärken blir mindre och att man mår bättre i morgon!
/ Jennie Orleifson
På liv och död
Varje gång man går utanför våran ytterdörr så startar en kamp. En kamp på liv och död.
Varje steg kan vara ens undergång. Varje oförsiktig rörelse kan ha förödande konsekvenser. Varje andetag det sista. Varje sekund räknas. Bristande uppmärksamhet kan leda till livets slut. Varenda muskel i kroppen på helspänn, alltid redo för försvar.
Jag pratar om den fluffiga snön som förvandlats till hård, kall och brutal is. Is som kan döda.
Riktigt så farligt är det inte i de flesta fallen, men det känns så. Blåmärken och mörbultad kropp, och även brutna ben däremot är mer vanligt. Men det jag oroar mig mest för är min gamla knäskada. Knäet lever farligt på isen. Efter en fotbolls skada så har mina ledband i knäet blivit uttänjda och mitt knä vill försöka hoppa ur led. Störst risk är det på ojämn mark eller halt underlag. Eller som i detta fall ojämn hal mark.
Men det är bara att kämpa på för sin överlevnad. Tro det eller ej men våren kommer så småning om!
/ Jennie Orleifson
Jag hittade det!
Jag hittade det! Jag hittade pirret!
I mitt tidigare inlägg "Med andra ögon" undrade jag vart glädjen tog vägen och vart pirret försvunnit. Idag hittade jag det. En ilning genom kroppen, ett pirr av förväntan och känslan av ren lycka.
Det enda jag behövde göra var att sadla Maja sitta upp och börja skritta i väg, bort från gården. En helt vanlig uteritt. Jag som varit skogsmullen själv. Det har sällan varit något jätte speciellt bara en väldigt naturlig del av min ridning. Så lite krävdes för att få den känslan igen och det är något jag ska lägga på minnet.
Jag strävar inte efter att få den känslan jämt, bara den dyker upp någon gång ibland.
/ Jennie Orleifson
Det enda jag behövde göra var att sadla Maja sitta upp och börja skritta i väg, bort från gården. En helt vanlig uteritt. Jag som varit skogsmullen själv. Det har sällan varit något jätte speciellt bara en väldigt naturlig del av min ridning. Så lite krävdes för att få den känslan igen och det är något jag ska lägga på minnet.
Jag strävar inte efter att få den känslan jämt, bara den dyker upp någon gång ibland.
/ Jennie Orleifson
Att avbryta
Dressyren förlorar aldrig på att man avbryter.
- Clas Adam Ehrengranat
Detta är lite tänkvärt. Det är väldigt lätt att man upprepar sig om och om igen även fast att man inte får någon reaktion från hästen.
Till exempel att man gör en halvhalt, hästen lyssnar inte. Man gör en halvhalt till, ingen reaktion. Ytterligare en halvhalt, ingenting händer. Åter en halvhalt o s v. Detta får varken ryttaren eller häst ut någonting av. Då är det bättre att avbryta och börja om och kanske ta sig en funderar över om man behöver gå igenom halvhalten noggrannare med hästen så att man får ett direkt svar och så att man är säker på att hästen förstår vad man menar.
Ett annat vanligt problem är att man alltid försöker rädda situationen. Om någonting blir fel så försöker man korrigera för att hitta rätt. Man kanske uppnår det man önskat, men man måste korrigera hästen dit vilket betyder att ett missförstånd uppstått någonstans på vägen. Istället kan det vara bättre att avbryta och börja om helt från början. Då har man en chans att lära hästen att göra rätt från början och inte bara korrigera till det rätta.
När jag var yngre fick jag ofta höra att man aldrig ska ge sig, då vinner hästen. Har man sagt att hästen ska göra något så ska den göra det till varje pris.
Nu vet jag bättre. Det är ingen tävling och hästen räknar inte segrar efter avbrutna övningar eller situationer. Det kan till och med förvärra hästens beteende om man pressar för mycket.
Att avbryta är ingen förlust bara något som ger en tid att göra saker på ett bättre sätt.
Jag och Maja med halsring.
/ Jennie Orleifson
Till exempel att man gör en halvhalt, hästen lyssnar inte. Man gör en halvhalt till, ingen reaktion. Ytterligare en halvhalt, ingenting händer. Åter en halvhalt o s v. Detta får varken ryttaren eller häst ut någonting av. Då är det bättre att avbryta och börja om och kanske ta sig en funderar över om man behöver gå igenom halvhalten noggrannare med hästen så att man får ett direkt svar och så att man är säker på att hästen förstår vad man menar.
Ett annat vanligt problem är att man alltid försöker rädda situationen. Om någonting blir fel så försöker man korrigera för att hitta rätt. Man kanske uppnår det man önskat, men man måste korrigera hästen dit vilket betyder att ett missförstånd uppstått någonstans på vägen. Istället kan det vara bättre att avbryta och börja om helt från början. Då har man en chans att lära hästen att göra rätt från början och inte bara korrigera till det rätta.
När jag var yngre fick jag ofta höra att man aldrig ska ge sig, då vinner hästen. Har man sagt att hästen ska göra något så ska den göra det till varje pris.
Nu vet jag bättre. Det är ingen tävling och hästen räknar inte segrar efter avbrutna övningar eller situationer. Det kan till och med förvärra hästens beteende om man pressar för mycket.
Att avbryta är ingen förlust bara något som ger en tid att göra saker på ett bättre sätt.
Jag och Maja med halsring.
/ Jennie Orleifson
