www.jennieorleifson.se

Då var det första september och jag skulle vilja säga att hösten officiellt är här.
Men då undrar jag, vad gör alla irriterande flugor kvar här?
Håller tummarna för att de försvinner snart.

Gjorde lite samma som i går. Det gick bra och nu när jag börjar få igenom lite böjning börjar man lägga märke till andra saker som inte funkar.
Till exempel så är det oerhört svårt att flytta tyngdpunkten bakåt. Och hon ramlar in på innerbogen i igång sättningarna.
Jag har också börjat märka att jag blir otålig av det här arbetet. Jag vill bara vibrera lite med den omkring sig böjande skänkel och inner tygeln/tyglarna och få en reaktion. Jag blir lätt för ivrig, och i och med att jag vet att Maja inte brukar svara så snabbt brukar jag ofta gå in direkt på de tydliga hjälperna, i stället för att börja smått och öka på efter behov.
I dag kunde jag påminna mig själv om att ta det lugnt, andas och ge små hjälper. Maja lyssnade inte på det, men jag gav henne i alla fall en ärlig chans att svara på fina hjälper.
I dag blev det även lite skolor, trav och galoppfattning. Känner att suget efter att rida lite mer börjar komma. samtidigt som jag märker hur svårt och jobbigt det här är för Maja och hur mycket vi behöver träna det så att det blir lättare för oss. Det kommer hjälpa oss i framtiden om vi är noga med grunden.

Motivationen finns, men inspirationen är svag just nu. 

Någon som har något att inspirera med? 
Bilder, filmklipp, hemsidor, bloggar med mera. Ja något helst på Internet som som kan ge lite kreativitet, längtan och ett leende på läggarna.
Kanske bilder på vackra riddräkter, snygga huvudlag, eleganta hästar.
Ett klipp på något samspelt ekipage.

INSPIRATION välkomnas.




/Jennie Orleifson

Jag kan helt klart säga att i dag har det varit ett fint avslut av augustimånad, och sommaren också får man väl säga. I morgon går vi in i september och då känns det som att det inte går att hänga kvar vid sommaren längre. September är en höstmånad. Jag har redan nu i slutet av augusti känt hösten smyga sig på. Kvällarna har börjat bli mörkare och kallare. Löven har börjat tappa sin gröna glans och ser lite matta och trötta ut.
Visst är hösten på gång.
Men jag tänker inte klaga. Jag gillar hösten. Jag längtar efter att få plocka fram mina varma stickade tröjor, mysiga halsdukar och vackra stövlar.
Att sitta inomhus med levande ljus och en varm kopp choklad när mörkret omsluter huset.
Slippa flugor och andra kryp som gör en galen och kunna rida utan att bada i svett.

Ja, låt hösten komma!

I dag var det "kick off" på en ny temavecka. Kan inget annat säga än att det gick bra.

Tycker det är så underbart att ha hästarna här hemma, jag trivs mycket bättre och hästarna verkar även dem tycka att det är trevligt.

Jag började med arbetet i halten som vanligt. Hon svarade jätte fint. Gjorde några i gång sättningar åt båda hållen sedan satt jag upp.
Det fortsatta arbetet från ryggen gick lite bättre i dag om man jämför mot i går. Hon lär sig snabbt. Hon ryckte fortfarande i tyglarna, men inte lika mycket som vid förra passet. Hon slog nästan ingenting med huvudet, så det har helt klart blivit bättre. Vi fick faktiskt till några riktigt fina i gång sättningar.
Även tyngdpunkten var lite lättare att flytta i dag.

Eftersom hon var så duktig ville jag inte tjata för mycket så vi skrittade ut några minuter. Var mysigt att komma ut med henne en liten sväng. Blir inte så ofta.

Easy fick lite Ttotch i dag. Han svarade så fint och var jätte duktig. Tror verkligen att det är en bra metod för att hålla i gång hans kropp utan att anstränga den för mycket.

Kort sammanfattat så har det här varit en bra dag.





/Jennie Orleifson

Haglet riktigt vräkte ner för en liten stund sedan, och några ordentliga åsk-knallar fick mig att hoppa till.

Men nu verkar regnet, som haglet övergick till, avta och det ser ut som att solen kämpar för att få ge oss lite ljus och värme.

Funderar på om Maja kommer torka tills jag ska rida, eller om jag borde ställa in henne på tork i Easys box i ladugården..



/Jennie Orleifson

De här stövlarna vill jag verkligen ha!



Finns hos Cavalos.



/Jennie Orleifson

Tänka sig vad allt kan ändras snabbt.

I dag har varit en jätte bra dag. Jag har hunnit med i stort sätt allt jag velat.

Hästarna tyckte tydligen att det var lite för lite mat i hagen och lite för mycket mat utanför den. Så i går kväll var de på rymmen. Men det ledde till något bra för mig. För nu går alla tre hästarna hemma hos mig på gården. Tycker det är skönt att ha dem hemma, även om det bara är några hundra meter bort till stallet de stod vid förut.

Arbetade Maja på grannens ridbana. Vi jobbade med kapson och bett. Hon var lite ofokuserad ibland, men det gick ändå bra att jobba. Vi fick börja med det vanliga jobbet i halten. Hon ville inte riktigt ge efter i början, men det lossnade ganska snabbt och hon var jätte duktig. Provade även lite öppna och sluta i båda varven och det var okej.

Sedan satt jag upp och gjorde samma sak i halten som vi gjorde från marken. I dag kunde hon lyssna betydligt bättre än i fredags på stubbåkern. Men hon har en del hyss sig för. När jag ber om böjning vänder hon ofta bak hela huvudet till mig och på de bra dagarna nosar där eller liknande och på de dåliga dagarna försöker hon bita mig i foten..
I dag var en relativt bra dag.
Hon brukar också rycka ner huvudet och även slå med det. Men det har blivit lite bättre och vi kämpar vidare för att kunna göra detta lugnt och fint i god balans.

Jag tycker fortfarande det är lite svårt med att flytta tyngdpunkten, känns som att hon inte riktigt ger efter där. Och ger man mer tryck tar hon ofta ett steg bakåt. Vi får jobba vidare där med.

Det blev även en liten trav i vardera varv. I högervarvet har det helt okej, kändes riktigt bra vissa stunder. Det känns som att jag hittar tajmingen för halvhalterna rätt bra nu när jag är mer medveten om hur viktigt det är.
Det blev inte alls någon konflikt som vi annars brukar hamna i.

Vänstervarvet var lite svårare, men vi lyckades tillslut få till det rätt bra där med.

I dag har det inte varit mycket häst på schemat. Har varit ute och åkt. Först har jag sett när min lilla syster spelade fotbollsmatch, sedan blev det en liten tur inne i Visby. Efter det blev det att se fotbollsmatch när storebror spelade.

Har faktiskt inte varit i stallet i dag. Såg hästarna fridfullt betande i hagen när vi körde förbi på vägen hem.

Men sen ringer min farbror, som hästarna står vid, och säger att hästarna är i hagen här vid min gård för att de tydligen varit på rymmen. Svårt att kolla stängslet i mörkret. Så i morgon blir det ut och säga god morgon till pollarna =)



/Jennie Orleifson

I går var jag med Maja på Ekeskogs gård och jobbade en stund i ridhuset. Jag hade lånat ett släp med ordentlig bakbom och en icke gnisslande bakläm, så lastningen och transporteringen gick okej.

På plats i ridhuset blev det mest jobb i halsringen, vid hand och uppsutten. Det gick bra tyckte jag. Hon hade dock lite svårt att bara koppla av och va. men jag är ändå nöjd med kvällen.

I dag var jag på förmiddagen tillbaka på Ekeskogs för att fota Mariana när hon jobbade sina hästar. Det är väldigt intressant, med båda hästarna. Jag känner att jag får ut så mycket av att se och lyssna, speciellt när hon rider sitt kallblod Peilo. Tycker det dyker upp mycket som jag känner igen hos mig och Maja. Skillnaden är att Mariana har kunskap nog att reda ut det mesta. 

Jag åkte i alla fall hem, full av inspiration. 

I går var alltså dag tre. En dag då regnet öste ner. Jag letade fram regnstället och gummistövlarn och cyklade i motvind och spöregn till stallet.

Jag kände mig lite tapper faktiskt. Som tog mig till stallet på cykel i det vädret och jobbade Maja.
Vi jobbade en väldigt kort stund, och det gick jätte bra. Hade inte båda varit plaskblöta så hade jag suttit upp och jobbat halten från ryggen.

I kväll ska jag åka med häst till Ekeskogs. Blir nog att träna lite halsringsjobb och ska kanske prova på lite olika kandarstängar.

Efter att jag började rida och träna Akademisk ridkonst så har jag ibland funderat över likheter och olikheter som finns/fanns mellan ridkonsten och den moderna tävlingsdressyren.

En av orsakerna till att jag tyckte så bra om ridkonsten och bestämde mig för att ägna mig åt den var på grund av kunskapen kring övningarna.
Jag tyckte om att få veta vad jag gjorde och varför.
Jag har upplevt under min tid som engelsk ryttare att instruktören talade om vad man skulle göra men inte varför. Jag märkte att jag hade mycket lättare att lära mig hur jag skulle göra när jag visste varför.
Det fick mig att börja tänka själv och hjälpte mig att lättare kunna arbeta vidare själv mellan lektinerna.

Jag tycker också om att övningarna har ett syfte. Med övningar tänker jag mycket på skolorna så som öppna, sluta, diagonal sluta, renvers, samling, de högre skolorna så som levade och skolor ovan mark. Dagens övningar har även dem ett syfte, men för mig ligger dem inte på samma nivå. När övningarna inom ridkonsten uppstod för flera tusen år sedan så kunde kvalitén på övningarna vara livsavgörande. De var tvungna att låta inskolningen av hästen ta tid för att få bra kvalitet på övningarna så det inte skulle uppstå problem på krigsfältet.  

Innan ridningen blev ett fritidsnöje så var hästen livsviktig för människorna inom jordbruk, transport och krig.



Krigshästarna var väl skolade för att kunna följa sin riddares minsta vink under strid. Övningarna som uppstod hade ett viktigt syfte, att stärka hästen så han kunde orka bära upp riddaren och med smidighet och styrka röra sig över krigsfältet där han kämpade på liv och död för sig själv och sin riddare. Hästen har inte längre samma livsviktiga betydelse för människan, men är ett älskat djur av många.

Medan jag fortfarande red engelskt så tyckte jag att dressyren gick lite åt fel håll. När du kom upp på hög nivå så var det tvång på skarpt bett (kandarstången), och hästen skulle dessutom ha ett bridongbett inknölat i munnen. Kravet på sporrar satte sig också på min hjärna. Självklart är det handen som håller tyglarna som avgör hur skarpt bettet är. Det jag tyckte var fel var tvånget av de skarpa redskapen. 

När jag kom till Ekeskogs gård i januari fick jag börja jobba en del hästar på kandarstång. Det gav mig mer kunskap om redskapet och har gjort att min inställning till den har ändrats. 
Jag fick lära mig hur den ovana hästen skolades in på kandarstång genom att ridas med kandarstången kombinerat med kapson eller bridongbett. Och där har vi det, kandarstång kombinerat med bridongbett, precis samma som i modern tävlingsdressyr.

Men här känner jag hur gammal kunskap har förlorats. Inom Akademisk ridkonst eftersträvar man att kunna plocka bort bridongbettet eller kapsonet för att kunna rida enhändigt på blankstång (med blankstång menas att man bara rider mer kandarstången), medan man i tävlingsdressyren har fastnat i övergångs perioden.

Att man kombinerar kandarstången med kapson eller bridongbett är för att kunna hjälpa hästen med ställning och böjning. Du kan inte ställa eller böja hästen med en kandarstång.
Under övergångsperioden lär du hästen att forma sig korrekt efter sittsen, så att du kan använda den i stället för kapson eller bridongbett vid ställning och böjning.
Tävlingsdressyren använder bridongbettet just för att kunna ställa och böja hästen eftersom de inte skulle kunna göra det om de bara red på kandarstången eftersom hästarna inte är skolade att forma sig efter sittsen på det viset.
För mig känns det som att det är på grund av lathet (och för många ovisshet) som tävlingsdressyren sitter kvar med kandarstång och bridongbett, att det tar för långt tid och är för svårt att utbilda hästen att bara gå på kandarstång.

Man pratar också inom tävlingsdressyr att skänkelvikning är en lösgörande övning för hästen. Men jag har hört instruktörer säga att det bara är bortkastad tid att låta hästen springa på diagonalen och korsa benen.
Jag själv har inte tillräckligt med kunskap för att säga om den gör nytta eller ej.
Men jag satt en dag och funderade lite. Vart kommer skänkelvikningen i från? Finns det någon liknande övning inom ridkonsten?
Jovisst finns det!
Diagonal sluta. I den diagonala slutan rider man in på diagonalen. Hästen är ställd i rörelsens riktning, med bakdelen lite innanför det tänkte spåret (Hästen går i en sluta, fast på diagonalen i stället för fyrkantsspåret). Hästen ska kliva ordentligt in med det yttre bakbenet, och måste då "kliva undan" och placera det inre bakbenet innanför det tänkta spåret.
Alla skolorna (Öppna, sluta, diagonal sluta och renvers) är lösgörande.
Skulle det kunna vara så att skänkelvikningen är en förenklad version av diagonal sluta?


/Jennie Orleifson

(Detta inlägg skrevs i går, tisdagen den 24 augusti -10)

När jag cyklade till stallet regnade det i dag, ett väldigt lätt och fint regn kombinerat med solsken. Jag såg en underbart vacker regnbåge på himmelen. Den hade en hel båge och var väldigt skarp i färgerna.
Var tvungen att stanna cykeln och beundra detta vackra naturfenomen.



I dag jobbade jag Maja med samma arbete vid hand som i går. Det var ett bra träningspass som testade mitt tålamod och lugn. Det var ganska så blåsigt och Maja hade svårt att fokusera på uppgiften i bland.
Jag har känt mig väldigt stabil och lugn nu den senaste veckan, och det känns så mycket bättre att arbeta med hästarna då.
Jag tycker att hennes tålamod var väldigt bra. Det känns som att hon kunde vänta på signalerna och följa dem, i stället för att ta alla signaler som kommandot framåt. Känner mig nöjd med dagens pass, i morgon blir det samma arbete vid hand i halten. Går det bra kommer jag sitta upp om det känns bra och göra samma haltträning från ryggen.

Som ni kanske ser så håller jag på att redigera min blogg. Den är inte helt klar, så det kan vara lite rörigt på sina ställen.

Jag har börjat planera den kommande veckan. Planen är att vi ska jobba med arbete vid hand. Jag hoppas att det inte kommer vara så mycket insekter under träningspassen för då kan jag jobba mycket med halten. Är insekterna där så kommer troligen varken Maja eller jag kunna fokusera på jobbet. Då får arbetet anpassas mer till övningar i rörelse.

Jag ska försöka låna en transport på torsdag så jag kan åka iväg med Maja till Ekeskogs gård och träna lite Akademisk ridkonst. Om hennes sår i mungipan tillåter så ska jag prova att rida lite på kandarstång. Det har vi inte gjort på flera månader tror jag. Ska bli intressant att känna på. 

Jag är väldigt sugen på att köpa en egen kandarstång, och måste då hitta ett par nya släta lädertyglar så jag har till stången och till kapsonet. Jag har hittat tyglar för 250 kr, men tänkte fråga er om ni vet någon bra web-shop som har billiga eller om ni hittat någon begagnad på nät-annons?

Jag ska få låna ett Escuela bett, det blir kanon för då kan jag se om Maja ska ha den storleken som jag tror.

Bettet jag ska låna är inte till salu och är rostfri. Själv letar jag efter ett svart.

Escuela bettet finns i svart:


(Bild från Kaupre ridsport)

Det är rätt snyggt tycker jag. Fast helst vill jag ha något av dessa:

Sen lördagkväll. Snart har ännu en vecka försvunnit. Jag som hade planerat att planera mina tema-veckor nu i dagarna. Det har inte hunnits med. Fy på mig.
Men jag tror att i morgon blir en bra fixardag. Plocka lite på rummet, jobba lite med Marianas hemsida och planera i alla fall min första tema-vecka =)
Ikväll blir det nog lite snabbläsning av diverse böcker från min lista (Somnar troligen efter första sidan). Tänkte kolla igenom några som jag är tveksam till om jag kommer få användning för. Se om de kan plockas undan helt eller leta upp de sidor eller kapitel som innehåller något intressant.

Igår jobbade jag Maja på min grannes ridbana. Hon var brunstig som bara den, men inte så sur och grinig som hon ibland kan bli vid brunsttider.

Jag tyckte det gick fint. För det första så kunda jag rida hela vägen genom inkörningen till gårdsplanen, över gårdsplanen mellan ladugården och stallet och ut på ridbanan. Nog tyckte hon det var läskigt som vanligt, men jag tror det är första gången jag kunnat rida ut dit, och inte behöva hoppa av och leda sista biten.

Ridbanan hade kvar sitt läskiga hörn, men det gick ändå okej. Började med att longera lite i alla gångarterna. När vi kommer till galoppen lyssnar hon fint på pussljudet och fattar galopp och bryter av med en gång. Det gör mig inget, jag är bara glad att hon fattar galopp på signal och inte springer in i den.
Sedan red jag med kapsonet. Jobbade på volt. Öka och minska. Öppna och sluta. Jag har märkt att jag har betydligt lättare att få de olika skolorna om jag tar hjälp av vapenlinjen.

Jag kan berätta att det var en riktig häftig upplevelse att rida med lans. Jag fick prova på det på Ekeskogs på Hannas heta P.R.E sto Megara. Innan jag visste något om vapenridning så tänkte jag bara på tornerspelsshowerna (Du kan läsa lite om dagens tornerspel och även om tornerspelens uppkomst här.). 

Men Hanna talade och visade hur man använde skolorna för att hästen skulle bära upp lansen. Lansen ska bäras av ryttarens högra hand medans tyglarna hålls i en enhandsfattning i vänster hand. Hästen ska hjälpa till att bära upp ryttaren och lansen med hjälp av skolorna.
Så om du rider på fyrkanten i till exempel det högra varvet så ska lansen alltid vara riktad rakt fram.
I början fattade jag ingenting av det, men sen tändes min glödlampa.
Lansen ska vara parallell med, i mitt fall, väggen. Och genom att placera lansen växelvis till höger och vänster om hästens hals så ska hästen växla mellan öppna och sluta. 
Håller du lansen till höger om hästens hals måste den gå i sluta, flyttar du över lansen till vänster om hästens hals måste den gå över i öppna för att inte störa vapenlinjen.
I vänstervarv blir det lite tvärt om, eftersom du håller kvar lansen i högra handen och tyglarna i den vänstra.
Så om du håller lansen till höger om hästens hals i det här varvet så blir det en öppna och håller du den till vänster blir det en sluta. Jag hoppas ni förstår lite av vad jag skriver om.


Här är en rätt tydlig bild på när Hanna rider Megara som lämnar fri väg för lansen i en sluta.

Men man behöver inte rida med lans för att utnyttja vapenlinjen, och man behöver inte heller rida längs med fyrkanten. När du rider utan lans utgår du från din mage. Så magen ska peka i den riktning som annars lansen skulle ha gjort. Jag tycker det är ganska bra att ha vapenlinjen i åtanke när jag rider skolorna, för jag får då lättare en bild av hur jag vill att hästen ska placera sig och jag får lättare att sitta i öppna- respektive slutasits.

Vi jobbade även en del med traven, ett tappert försök att få Maja att inte springa på för mycket och bara skjuta med bakbenen i stället för att bära. Utan kunna länga sig fram och ner utan att öka farten. Det gick väl inte så bra, hon lyssnade inte riktigt och jag kom på mig själv med att låsa handen alldeles för mycket i kapsontygeln.
Det är svårt att rida på kapson!
Ibland fick vi till det en väldigt kort stund, men det var svårt. Både för mig och för henne. Hon är en häst som är väldigt het och framåt, och stark. Samtidigt är hon en väldigt känslig häst. Jag orkade inte bråka, så jag knäppte loss tyglarna och gjorde om dem till en halsring. När jag gick upp i trav var det en helt annan trav! Jag kände mig väldigt förvånad. Det fanns mer bärkraft och hon vågade vila lite mer på steget.Det kändes inte så stressigt och hon försökte inte längre springa iväg även om hon ibland hade ett lite för högt tempo.
Den där halsringen slutar aldrig att förundra mig.

Jag har nu letat fram en bunt hästböcker som ska gås igenom lite snabbt för att se vilka jag kan ha nytta av i mina tema-veckor.

Nu kan jag faktiskt börja längta lite till hösten.
Har alltid tyckt att det varit en underbar tid på året att rida på, om man bortser från de regniga dagarna som ibland kan bli många och långa..
Jag tycker det är så skönt med lite höst efter sommarens hetta. Att kunna rida med en långärmad tröja utan att svettas eller frysa, slippa alla små äckliga flugor och andra kryp s om irriterar både hästar och människor med sin närvaro och att känna att hästen orkar röra sig utan att bada i svett.

Men idag är det ännu augusti, en sommarmånad om du frågar mig. Även om man vissa dagar kan andas in lite höst i luften.  Och augusti innebär att det fortfarande finns onödigt många kryp som irriterar. 

Jag jobbade lite med T-team på Easy för att mjuka upp hans kropp, men han hade det lite svårt att koncentrera sig på grund av krypen.

Eftersom det slutat regna så blev jag lite sugen på att jobba Maja också, specielt eftersom hon gjorde ett kanonpass med halsringen igår. Men hon var alldeles för irriterad för det, på grund av krypen. Igen. 
Jag hade också tänkt fortsätta med verkningen av hennes hovar, men kände att det inte var någon idé att ge sig in på det. Får hoppas att det är lite bättre förutsättningar i morgon för både arbete av häst och hovvård.

Jag har också fått tag på ett par stigbyglar till min sadel som jag ännu med längtan väntar på.


(Bilden från Kaupre ridsport)

Dem i mässing ska jag ha. Ska se om jag kan ta mig till butiken någon dag eller om jag får be dem skicka dem med posten. Och när jag har dem hemma ska jag titta på dem och drömma om sadeln ^^

Idag har det hänt lite känns det som, äntligen! Jag har haft det lite tråkigt här hemma nämligen.

Det var tänkt att jag skulle jobba lite här hemma med att måla, men så fort jag satt foten utanför dörren började det regna.. Så det fick vara. Istället så har jag varit duktig och sökt ett jobb som Djurskötare på en gård för kor. Låter som ett jätte bra jobb som skulle passa mig. Så nu håller jag tummarna hårt!

Sen har jag varit på besök på Ekeskogs gård också, vilket alltid är lika härligt och inspirerande.
Just nu pågår det ett barnridläger "Ridkonst för barn" som du kan läsa om här.
Det är Mariana Melin som i huvudsak leder lägret med hjälp av Hanna Engström. Mitt uppdrag var att fota några av barnen när de red privatlektion för Mariana i ridhuset. Barnen var i ålder mellan 9-12 skulle jag tro och red på stora snäll hästar. Det var så roligt att se de små ryttarna uppe på de stora hästryggarna, med fyra tyglar i en hand och spöet i den andra. De utförde skolorna öppna och sluta i skritt och trav och gjorde även sluta i galopp.
Det var helt otroligt.
Jag önskade att jag börja med Akademiskt ridkonst när jag var så ung. Ändå ska jag inte klaga, jag började ändå seriöst när jag var 19,5 år. Jag är så tacksam över att ha hittat in på denna konstform, och att jag gjort det i relativt tidig ålder och inte om 20-30 år. Det finns så mycket att lära så jag känner att jag behöver all tid jag kan få.

En till härlig händelse var att jag nu skrivit på papper och är nu offisiellt ägare på hästen Mallig, som min kära lilla Maja tydligen var registrerad som. Mallig eller inte för mig kommer hon alltid vara Maja.

Jag fick även veta att min sadel ska börja tillverkas, tjoho! Hoppas de syr snabbt ;)

Det var skönt att få träffa och prata lite med dessa underbara hästmänniskor, och så var jag borta ett snabbt vänd vid praktikantbostaden som jag bott i för att hälsa på allas vår älskade Mustang. Mustang är en underbart gosig och social katt som bodde med mig, Maja och Katrine i huset och han var vår lilla älskling!

Jag har funderat lite på att börja jobba enligt temaveckor. Till exempel:

Denna vecka: Arbete vid hand, fokus bröstkorgsrotation i halt och skritt
Nästa vecka: Arbete vid hand, fokus skolorna i skritt
Veckan där på: Trickträning