www.jennieorleifson.se

Snö.

Snö, snö, snö utanför mitt fönster när jag äntligen lyckades sparka mig själv ur sängen. Det var inte helt lätt i morse. Och jag visste faktiskt inte förren jag var ur sängen att det snöade. Kan ha med att göra att jag somnade ganska sent. Var tvungen att läsa i Hestenes Klan. Jag kunde inte lämna dem i kaoset utan var tvungen att se om det kunde lugna sig lite för dem först.

Förmiddagen har tillbringats gömd i soffan med jobb. Jag har uppdaterad Kheprifoders webshop. Så nu finns all hästutrustning som vi har i lager ute på sidan för beställningar.

Vi ska inom kort även uppdatera St. Hippolyt varorna också. Jag inventerade i lagret idag så nu har vi sten koll på vad som finns hemma och hur mycket. Så även det ska uppdateras på webshopen.

Sen lyckades jag hinna med att prova ett bett på Maja. Blev ett Kimblewick bett, även kallat Kiwi bett av mig för att jag alltid glömmer bort vad det heter ^^

Jag vet inte riktig vad jag ska säga om detta bett. Men jag vet vad jag ska säga om min häst.

Vacker, Fantastisk och Underbar.

Känns som om hon har kommit ett snäpp till i balans i sin egen kropp och det är så underbart att jobba med henne.

Men tillbaka till Kiwi bettet. Jag är inte helt hundra på tillpassningen här heller. Jag kunde inte hitta något annat sätt att ha det på och ändå kändes det inte som om det låg helt rätt.

Började med att jobba henne vid hand för att både kunna känna och se hur bettet fungerade överlag och på henne. Har aldrig ridit på det tidigare. Hon gapade väldigt stort, mest i ena varvet, till en början. Sen började hon gäspa mega stort några gånger och sedan gapandet igen. Hon var inte diräkt stökig men munnen verkade inte helt nöjd.

Bestämde mig för att jag skulle hoppa upp barbacka och känna en liten stund där med. Det kändes rätt bra. Det var trevligt att rida med. Men måste forska lite mer i varför Maja gapar så mycket med det bettet. Provade att ha det på olika höjder och med olika längd på kindkedjan. Ska be Lina kolla lite på det någon dag.

Vi red på min nyfunna tränings plats, mellan hagen och stallet. Vi skrittade och travade över två cavaletti bommar och traven var så lugn och fin och det var balanserat över bommarna. Ingen stress och inte mycket sura miner.

Och plötsligt kände jag att Väpnarprovet kanske inte är så långt borta med Maja i alla fall. Men det får vi se mer på när våran ridbana töat fram så man kan rida igenom programmet och se vad som saknas och behövs tränas mer på.

Har vi bara något bra ställa att jobba på så tror jag att det är dags att börja med skolorna i trav och även lite galopparbete på ridbanan.





/ Jennie Orleifson