Den magiska relationen
Tankarna snurrar runt bland annat dessa ord:
*Dominasns
*Ledarskap
*Hierarki
*Frihet
*Säkerhet
*Blind lydnad
*Fri vilja
*Vänskap
Vart går gränsen mellan dominans och säkerhet?
Blind lydnad eller viljan att vara till lags?
Ledare eller vänskaplig relation?
Ibland blir det väldigt svårt att dra gränsen.
Men jag kan helt ärligt säga att jag eftersträvar "den magiska relationen".
Relationen man ser mellan häst och människa i perfekt harmoni.
Men hur når man dit?
Förut trodde jag att det handlade om mycket Natural horsemanship och medfödda "gåvor".
Men jag börjar tvivla mer och mer, speciellt på metoden Natural horsemanship.
Jag tycker att Natural horsemanship handlar för mycket om dominans och ledarskap.
Jag har själv hållt på med det, och jag har fått bra resultat, men jag börjar se att övningarna inte alltid lämnar utrymme för hästen att välja och att vilja. Det blir ett tvång.
Ta arbetet i rundcorallen till exempel.
Vi släpper hästen lös där inne, den kan gå undan får oss människor när helst den vill. Men vart kommer den?
Till ett staket som leder den runt, runt, runt.
Vi ber den att springa och vi väntar på att den ska be om att få komma till oss människor.
Den kanske visar fina tecken, som att sänka huvudet, vrida örat innåt för att lyssna på människan, tugga och slicka sig runt munnen. Människan ber då hästen att komma in till mitten där han/hon står. Hästen stannar men kommer inte, eller går bara några steg. Den blir iväg jagad och får springa igen.
Vi ger den ett val, det är väl fint?
Men vad är det för valmöjligheter den har? Den kan välja mellan att stanna hos människan eller bli jagad runt i ett inhängnat område där den kan fly men aldrig fly helt undan.
Ge människan det valet, stanna hos mig vare sig du vill det eller ej. Eller jag kommer jaga dig fast du inte kan fly.
Jag känner inte att det är helt schysst.
Och självklart vet jag att det inte alltid ser ut så, att det beror på vad det är för häst och vad det är för människa osv osv..
Men jag känner att det inte känns helt rättvist för hästen.
I min relation till hästar vill jag att hästen ska stanna hos mig för att den vill det, inte för att den annars kommer bli jagad.
Det här är inte en text om att totaldumpa Natural horsemanship. Jag känner bara att den inte bygger relation till hästar på det sättet jag önskar.
Men vad innebär det att ha den magiska relationen till hästar? Hur gör man?
En av de viktigaste sakerna är
Du måste älska din häst. På riktigt. Av hela ditt hjärta.
Med kärleken till hästen kommer man en god bit på vägen. Utan kärleken, ingen magi.
Men det finns ju människor som älskar sina hästar, men ändå far de illa. Både människor och hästar.
Därför krävs det kunskap om hästen. Hur fungerar dess kropp och väldigt viktigt, hur fungerar deras sinne och instinkter. Det kommer hjäpa dig med säkerheten och hålla hästen vid god hälsa.
Jag tror också på att försöka återskapa hästens naturliga miljö så gott det går.
Stora utrymmen att röra på sig, hålla dem i flock, tillgodose deras behov på ett så naturligt sätt som möjligt.
Det är också viktigt att ta god tid på sig att lära känna hästen. Hästen är också en individ som gillar och ogillar olika saker. Behoven skiljer sig, olika egenskaper osv.
Detta var vad jag trodde krävdes, men någontiing saknades. Natural horsemanship? The Nevzorov Haute École? Klaus Ferdinand Hempfling? Pat Parellis seven games?
Nepp.
Det som saknas är DU.
Vem är du?
Du måste förstå dig själv, känna dig själv, jobba med dig själv.
Du kan inte uppnå magi med frustration, irritation, ilska, vrede, kontrollbehov osv i din kropp.
Det går inte. Du kanske kan bygga en fin, bra och stadig relation med din häst men du kommer inte till den magiska relationen.
Det är dit jag strävar :)
För jag tror att det inte krävs några medfödda gåvor, man kan jobba sig dit. Jobba med sig själv dit.
/ Jennie Orleifson
Mycket klokt skrivet! :-)
En relation bygger ju mycket på att man förbättrar det man kan hos sig själv, och lär sig att acceptera att man inte alltid kan påverka hur den andra känner, reagerar, beter sig.
Sen tror jag väldigt mycket på- "barn gör inte som du säger, barn gör som du gör!"- att den största inverkan man har är hur man själv är som person och hur man själv beter sig.
T ex så tror jag ju att risken är mycket större att man får en aggressiv häst om man själv beter sig aggressivt mot hästen i sina försök att uppfostra den.
Tyvärr är det ju det allra svåraste - att få en rättvisande självbild och jobba med sig själv och hur man känner/reagerar/beter sig som helhet och inte bara i enstaka övningar! :-P
Så under tiden gäller det ju att ha ödmjukhet nog att inte låta det gå ut över hästen. Vilket säkert är grymt svårt att inte göra på ett eller annat sätt, även om man inte ger den stryk kan man ju t ex ta för mycket i tyglarna för att man själv är nervös, rycka i linan för att få stopp för att man själv inte var trygghet nog, osv. (Pratar utifrån mig själv nu! ;-) )
Kan inte annat än hålla med om allt du skriver, liknande tankar har passerat här.....
Är så glad över att inte vara ensam om dessa tankar! Det finns hopp :)
Ja du har rätt. Jag tycker man ska tänka över vad det är för "val" man egentligen ger hästen.
Är valet bara mellan två obehagliga ting tycker jag inte vi kan klappa oss på axeln för att hästen väljer att komma till oss och att vi gav den ett val.
Är det andra valet något neutralt eller positivt, ja då kan vi säga till oss själva att vi gav den ett riktigt val.
Vem väljer inte att göra det minst obehagliga i en given situation? Det betyder inte att vi GILLAR det alternativet.
Dessutom det här med att jaga ut hästen ur flocken som det handlar om med just den övningen - jag gillar inte det. Tänker man efter vad det betyder för hästen är det ju att ta bort all trygghet. Är det ett bra sätt att bygga förtroende och samspel? Jag tycker snarare det är en form av tvång, bara det att det kanke är mindre uppenbart än de fysiska tvång vi kanske använde förut.
Vad jag personligen har emot NH (det jag sett av det och läst om det) är att det bara är en serie oflexibla regler. Man kan inte uppnå förtroende genom att vara oflexibel och låta bli att ge akt på stunden. Man kan inte få förtroende genom att agera mekaniskt efter regler som nån annan satt upp, utan att fundera på vad som känns rätt för en själv. Jag tror på att auktoritet och övertygelse kommer inifrån, och det är DET du behöver för att skapa samspelet. Det och förmågan att lyssna på vad som verkligen sker. Det är inget du kan lära ut. Du kan bara coacha andra att våga tro på sig själva. Du uppnår det definitivt inte genom att använda nån specialdesignad grimma eller att hålla ett fixerat avstånd om 1.02 meter till hästen.
Hm.
Irene: Håller med dig!
Ylva: Mycket klokt och bra skrivet.
googlade på "alla kungens hästar" och hamnade till slut här.. funderat en del över magin i relationer..
intressanta funderingar minst sagt..
väl mött
Kul att du hittat hit :)
Jag är väldigt öppen för diskussioner, reflektioner och tankar. Både här på bloggen och på mail om man inte vill göra det offentligt.
Tycker bara det är intressant att höra andra. Det får en att tänka till lite och kanske få en annan bild av vissa saker.
