Fina Maja
Maja fick följa med mig till ridvolten där vi jobbade. Jag kände mig så lugn och glad av att jobba med henne så det spelade ingen roll om hon inte ville stå still, högg efter mig eller skrapade med fram benet. Endast en gång kände jag att jag bet ihop tänderna och spände käken men upptäckte det snabbt och slappnade av igen.
Hon ville t ex inte stå still bredvid pallen när jag skulle sitta upp, men det gjorde ingenting. Vi ställde oss där igen, och igen, och igen lugnt och fint tills hon stod helt stilla.
Och för första gången (någonsin?) kunde jag sitta upp på henne barbacka utan att hon ens la öronen på nacken.
Det här är ett väldigt stort steg för mig.
Att vara frustrerad är jobbigt, det har jag konstaterat för mycket mycket länge sedan och det hjälper inte för att få träningen att gå framåt.
Att trycka undan frustrationen är också jobbigt, att hålla igen. Förr eller senare trycker den sig ut och ofta i en "explosion". Vilket inte heller är roligt.
Att helt enkelt inte vara frustrerad är inte jobbigt.
Jag har alltid tyckt att Maja sugit ur så mycket energi från mig. Men mycket av den energin har egentligen gått åt till att trycka undan och hålla igen min egna frustration inser jag nu.
Det här är ingenting som kommer fortsätta att vara lätt varje dag, det tvivlar jag på. Men jag känner att jag börjar förstå mig själv bättre och hur jag ska och kan göra.
/ Jennie Orleifson
Är det inte en befrielse när man kommer till insikt?
Jag har många gånger tänkt att jag inte har någon "ridhäst"...det har jag visst det, men det är jag som måste lära mig, inte hon!
Du har inga tips på det där med uppsittningen?
Jag har också problem med det, ibland står hon still, ibland sparkar hon åt mig etc. (Hon är uppkollad av veterinär och eq, så hon har inte ont).
Jag vill ju gärna sitta upp från pall eller liknande men det verkar stört omöjligt, hon blir superstressad så fort jag försöker ställa henne vid en och snurrar bara runt runt...
Det där med pallen.
Maja blir inte super stressad av det, men hon kan stå fint bredvid den men så fort jag kliver upp så svänger hon ut baken så att det inte går att sitta upp längre, vissa dagar.
Jag gjorde först så att jag ställde tillbaka henne, alltså gjorde en liten "volt" och kom tillbaka.
Hon ville fortfarande inte så vi ställde oss en liten bit bort och sedan förklarade jag vad jag hade tänkt att vi skulle göra när jag väl kommit upp och så försökte vi igen. Fick göra volt tillbaka några gånger och när hon stod stilla jobbade jag mig långsamt bakåt.
Tillslut valde hon att stå still och det var bara att sitta upp, från "fel" sida upptäckte jag när jag la benet över ryggen.
Så jag vet inte varför hon stod så snällt utan att bli sur. Men jag tror att mycket hade med min sinnesstämning att göra. Och kanske påverkade det att jag satt upp från andra sidan.
Men tipset är väl som med allt annat när man jobbar med stressade häst, var lugn och avslappnad. Och låt det ta tid, ingen tidsstress.
Jag brukar ta stora, ljudliga, djupa andetag. Att le brukar också vara bra.
Andas och le.
Jag upptäckte även för knappt ett halvt år sedan att jag biter ihop tänderna och spänner käken när hästen inte "gör som jag säger", så jag började hålla koll på det och slappna av där så fort jag märkte att jag gjorde det.
Hoppas det var till någon hjälp :)
För mig tycker jag det funkar bäst att förklara för hästen att "nu är jag jääävligt förbannad/stressad/ledsen/trött" eller vad jag nu är. Så genomlever jag känslan istället för att trycka undan den. ofta får man upprepa några ggr. Men att acceptera att just nu ÄR jag inte glad och trevlig som jag vill vara...
Låter jättebra det där! :-)
Haha, det är så jobbigt att det mentala som man tycker borde vara att "bara göra" när man väl märker att man reagerar fel, det brukar vara så djupt rotat i känslor/försvarsmekanismer/vanor och allt vad det är att det blir ÄNNU värre när man märker att det är man själv som gör fel och inte kan lösa det! :-S
Så himla skönt när man lyckas behärska sina egna känslor eller reaktioner!
Dom är allt bra klok dom där rackarns känsliga hästarna! Haha!
