En klippa
Det har varit en lång dag, som inte är slut än.
Klev upp vid halv sex för att hinna förbereda det sista inför Linas gotlandsresa och för att hjälpa till med lastningen. Allt gick bra och hon och hon och Therese kom iväg. Egentligen skulle Lina och Micke åka iväg, men stackars Micke har blivit sjuk. Han var hängig redan igår men åkte till Västerås för att byta däck på bilen, sen mådde han sämre. Så han är kvar i Västerås hos sina föräldrar med stränga order om sängvila från Lina så han är frisk när hon kommer hem igen.
En gnutta avundsjuk på Therese är jag allt, en gratis resa till Ekeskogs på Gotland är inte dumt alls. Men jag får ju åka hem nästa vecka så jag ska nog hålla ut. Och någon måste ju vara här och ta hand om alla små djuren.
Jag har hunnit med alla hästarna, vilket är tre förtillfället eftersom Gormur är med Lina på Gotland.
Bosolanda var jätte duktig på vår lilla promenad till postlådan så i morgon blir det nog en lite längre sväng.
Maja jobbade jag ett pass med longering. Gick bra. Fick en väldigt härlig känsla när jag arbetade henne i traven. Hon tjurade som vanligt och höll på. Men energin kom inte åt mig och jag behövde inte anstränga mig. När hon håller på sådär brukar jag kunna känna frustration, irritation och ibland blir jag glad och road bara för att hon ser så söt ut när hon är sur. Men jag kände inget av det, bara ett lugn som fanns där. Ett lugn som jag inte själv jobbat fram. Det kändes verkligen som om jag hade ett tunt skydd mellan mig och Maja som höll borta alla hennes energi som försökte påverka. Märklig men härlig känsla.
Roccos fick sig en liten sväng. Vi hade vår premiär ridtur! Började med att känna på honom från marken på ridbanan och sedan lite uppsuttet. Han lyssnade som vanligt. Sedan red vi ut. Hade bett, kapson och min sadel. Inget verkade bekymra honom. Han var genom snäll hela turen. Visste inte hur han skulle reagera på att ridas ut själv men tydligen så var det inget problem. Han var varken het eller lat, bara tuffade på. Han är en riktig liten klippa :)
Sötnosen Roccos från Estland.
/Jennie Orleifson
Klev upp vid halv sex för att hinna förbereda det sista inför Linas gotlandsresa och för att hjälpa till med lastningen. Allt gick bra och hon och hon och Therese kom iväg. Egentligen skulle Lina och Micke åka iväg, men stackars Micke har blivit sjuk. Han var hängig redan igår men åkte till Västerås för att byta däck på bilen, sen mådde han sämre. Så han är kvar i Västerås hos sina föräldrar med stränga order om sängvila från Lina så han är frisk när hon kommer hem igen.
En gnutta avundsjuk på Therese är jag allt, en gratis resa till Ekeskogs på Gotland är inte dumt alls. Men jag får ju åka hem nästa vecka så jag ska nog hålla ut. Och någon måste ju vara här och ta hand om alla små djuren.
Jag har hunnit med alla hästarna, vilket är tre förtillfället eftersom Gormur är med Lina på Gotland.
Bosolanda var jätte duktig på vår lilla promenad till postlådan så i morgon blir det nog en lite längre sväng.
Maja jobbade jag ett pass med longering. Gick bra. Fick en väldigt härlig känsla när jag arbetade henne i traven. Hon tjurade som vanligt och höll på. Men energin kom inte åt mig och jag behövde inte anstränga mig. När hon håller på sådär brukar jag kunna känna frustration, irritation och ibland blir jag glad och road bara för att hon ser så söt ut när hon är sur. Men jag kände inget av det, bara ett lugn som fanns där. Ett lugn som jag inte själv jobbat fram. Det kändes verkligen som om jag hade ett tunt skydd mellan mig och Maja som höll borta alla hennes energi som försökte påverka. Märklig men härlig känsla.
Roccos fick sig en liten sväng. Vi hade vår premiär ridtur! Började med att känna på honom från marken på ridbanan och sedan lite uppsuttet. Han lyssnade som vanligt. Sedan red vi ut. Hade bett, kapson och min sadel. Inget verkade bekymra honom. Han var genom snäll hela turen. Visste inte hur han skulle reagera på att ridas ut själv men tydligen så var det inget problem. Han var varken het eller lat, bara tuffade på. Han är en riktig liten klippa :)
Sötnosen Roccos från Estland.
/Jennie Orleifson
Kommentarer
Trackback
